onsdag 18 juli 2012

Vad som gör en bok bra

Är just på upphällningen av In the Mouth of the Whale av Paul McAuley – en för mig fantastisk bok. Jag hade från början höga förväntningar på boken (som jag berättar här) och de har i mycket infunnit sig. Samtidigt inser jag att för andra personer kan boken säkert kännas medioker – den har inte fantastisk prosa som Iain Banks böcker eller snabb action som Leviathan Wakes av James S.A. Corey, men den har helt underbara koncept och en skön sense of wonder.

För mig är koncepten som lyfts fram i en bok minst lika viktiga som prosan eller en snabb sidvändare. Koncepten är det som inspirerar en själv till nya tankar, extrapoleringar och möjligheter (i rollspelens värld).

Koncepten i In the Mouth of the Whale och dess fristående föregångare – The Quiet War och Gardens of the Sun handlar om transhumanism, människans expansion ut i solsystemet och sedan Vintergatan och har kommit till stor användning när vi började skriva om Gränsrymden till rollspelet Coriolis. Just koncepten till hur människan kan evolvera mot högre och lägre intelligens i den senaste boken är fängslande minst sagt.

Det beskrivs "sloth people", som levde djupt inne i asteroider medan de sakta krympte i storlek och intelligens, omhuldade av sina robotar och exolivmödrar – sjungandes sånger om en glömd storhetstid på Jorden innan de upphörde generationer senare. Eller de vanligare vattenbaserade flodfolket som genmodifierats för att överleva i de vattenvärldar som är betyldigt vanligare än planeter i biozonen med atmosfär.

Det här är bara detaljer – men den typ av detaljer som jag fascineras av, som kan vara ett stycke i en bok, men vara en viktig tråd i den väv som är bokens beskrivna universa.

Med det sagt - Paul McAuley:s  (ovan nämda) böcker är guld för de som tycker teman kring transhumanism, genmanipulation och stora öden (för mänskligheten) är intressanta.

lördag 14 juli 2012

Catacombs - Drakar och Couronne

För några veckor sedan fick jag chansen att pröva Catacombs – ett "nytt" lättsammt brädspel med klassisk fantasystuk. Man har alltså möjlighet att spela magiker, tjuv, alv eller barbar. Känns inte så konstigt va? Målet med spelet känns också simpelt – ett riktigt dungeoncrawl. Ta dig igenom ett visst antal dungeonbräden och möt stormonstret på slutet.

Det låter simpelt och inte särskilt kul – det roliga är sättet man gör det. Jag låter videon nedan illustrera det hela.



Så man använder små träpuckar som man skjuter, antingen sig själv om det är närstrid, väldigt små om det är pilar eller "magic missiles" och lite större för "fireballs". Fienden  är också olika stora puckar med specialförmågor, som stun eller dubbelskada. Ja, för varje träff på en själv ger skada man räknar ner.

Med andra ord det är väldigt varierande och roligt. Vill ni veta mer kan ni kolla in introvideon. Slutligen kan man tillägga att det funkar utmärkt som öl eller groggspel. Årets sommarspel för nördar helt enkelt!

onsdag 11 juli 2012

Bilbofilmen - släppt, typ

Läste just på GeekDad att Warner släppt ett jättelikt banner på scener ur Bilbofilmen. Det har nu cirkulerat på nätet och ultranördar på GeekDad och TheOneRing.net har redan förstorat upp hela banneret (vilket man kan göra på Warners sajt genom att scrolla över bilden).



Så för er som läst boken och vill veta mer om filmen, kolla in den här (warner), här (TheOneRing.net) eller på GeekDads post. Coolt blir det!

tisdag 10 juli 2012

Sommaren – rollspelsdöden är på riktigt!

Som ett brev på posten brukar jag uppleva att sommaren är rollspelens död. Alla en medspelare drar iväg på semester om lott, speltest går i träda, månad/er mellan spelmöten – ja det är illa. Sorgeköp av e-böcker, sf-romaner, rollspel och frekventa besök på sfbokhandeln i hopp om att något nytt ska ha dykt upp avlöser varandra.

Vad ska man göra? Hur löser ni rollspelstorkan mina läsare? [försöker vara interaktiv här]

Men så illa är det inte – det finns kanske mer tid att blogga och ett gäng rollspelsnördar som inte har annat att göra än att läsa bloggar. Det kan bara bli bra. Nu åter till läsning och tv-serier...

måndag 9 juli 2012

Mörkret vid stigen slut - en början

Efter en lång nördtorka från min sida (eller i alla fall bloggmässigt), är jag åter på G. Är det semestern eller något annat – vem vet. När vi för några veckor sedan släppte Svavelvinter, träffade Tomas Arfert på Sf-bokhandeln och fick chansen att se det första tryckta äventyret till Fantasy! 

Och när jag här om dagen slank in på Sf-bok (mest för att kolla hur mycket Svavelvinter som var kvar i hyllorna, 9 ex) – hade den anlänt och jag slog till.

SPOILER

Ja, för er som nu läser vidare så kan jag berätta att Mörkret vid stigens slut verkligen fick fram min gamla nostalgiådra – som jag egentligen inte har mycket till övers för. En skön framsida och svartvita bilder som känns väldigt Nils Gulliksson – underbart helt enkelt.

Äventyret handlar om hur skogen Laas-Gala tas över av en vittra (typ, ett skogsrå) och hur äventyrarna får lösa det problemet. Ingången – en jägare och hans som är försvunna. Redan där kommer en rolig och antagligen OSG-ig sak fram. Om äventyrarna mot förmodan inte vill hjälpa till (dvs. åta sig äventyret) – så vredgas gudarna och värdshuset de befinner sig i störtar helt sonika samman, med äventyrarnas död till följd. Dags att göra nya rollpersoner med andra ord.

I första akten beskrivs också byn Ufris, som ger mig härliga Utkante-"vibbar". Det finns till och med ett begravt drakdräparsvärd (notch-notch). I byn beskrivs sex bybor på ett sätt som gör de klart lättanvända för SL - applåd för det. Det känns som en utveckling från Drakar och Demoners tid (och Old School då också?).

I andra akten börjar äventyret och man beger sig in i skogen, med T6 slumphändelser på vägen – slumphändelser som känns helt rätt för den här genren. Min favorit är stenblocket som rullar ner på rollpersonerna utan någon förklaring. Det obligatoriska alvföljet är också med. Som jag minns det från min Drakar och Demoner-tid så hade slumphändelserna endast effekten att det va slump vilken ordning de kom i – alla användes ju slaviskt, även om det tog veckor att komma till resans mål en dagsmarch bort.

Skogskartan i andra akten är ett nöje för en  – som jag – Döda Skogen-älskare, mest stigar,e remti och lite sjyssta monster (lindormen, yes). Jag gillar skarpt eremiten som senare visar sig vara neurolog, eller i alla fall kunna utföra ett neurostatus – vilket egentligen knappast hjälper om man har minnesförlust – irl då [bloggarens anmärkning].

Har man väl lyckats rädda jägarens son, så hjälper det inte – och man kan inte spåra jägaren för alla spår regnar bort. Vittran har förtrolla jägaren som ställer ett ultimatum till byn, ge oss fem ungdomar, eller vi skövlar er. Och väntar man in skövlingen går det verkligen åt fanders – OSG – det kommer hundratals orker, himlabjörnar (big-mf), resar - you name it. Bättre att då storma vittrans tillhåll och göra slut på henne själva. Gillar att hon bosatt sig i en ruin efter ett gäng galna demondyrkare (som är döda nu, men inte deras demon). Gillar även kartan över källaren skarpt!

Äventyrets slut öppnar för mer förvecklingar och fortsatta äventyr – härligt. Allt detta på endast 42 sidor (räknar inte med varelseappendix). Med andra ord, man kan som SL förbereda sig snabbt, alla relevanta data står på plats i äventyret och det är bara att köra – jag kan säga att jag blir sugen. Mörkret mellan stjärnorna – oops, Coriolisskadad – vid stigens slut får en rak nördfyra. Stort kred till Jörgen Karlsson som skrivit äventyret och hela teamet bakom, med Arfert vid rodret. Ett måste köp för er som ska spela Fantasy! och ett mycket bra köp för er som är kvar i Drakar och Demoner. För er som vill ha mer tips och snack, gå hit.