onsdag 18 juli 2012

Vad som gör en bok bra

Är just på upphällningen av In the Mouth of the Whale av Paul McAuley – en för mig fantastisk bok. Jag hade från början höga förväntningar på boken (som jag berättar här) och de har i mycket infunnit sig. Samtidigt inser jag att för andra personer kan boken säkert kännas medioker – den har inte fantastisk prosa som Iain Banks böcker eller snabb action som Leviathan Wakes av James S.A. Corey, men den har helt underbara koncept och en skön sense of wonder.

För mig är koncepten som lyfts fram i en bok minst lika viktiga som prosan eller en snabb sidvändare. Koncepten är det som inspirerar en själv till nya tankar, extrapoleringar och möjligheter (i rollspelens värld).

Koncepten i In the Mouth of the Whale och dess fristående föregångare – The Quiet War och Gardens of the Sun handlar om transhumanism, människans expansion ut i solsystemet och sedan Vintergatan och har kommit till stor användning när vi började skriva om Gränsrymden till rollspelet Coriolis. Just koncepten till hur människan kan evolvera mot högre och lägre intelligens i den senaste boken är fängslande minst sagt.

Det beskrivs "sloth people", som levde djupt inne i asteroider medan de sakta krympte i storlek och intelligens, omhuldade av sina robotar och exolivmödrar – sjungandes sånger om en glömd storhetstid på Jorden innan de upphörde generationer senare. Eller de vanligare vattenbaserade flodfolket som genmodifierats för att överleva i de vattenvärldar som är betyldigt vanligare än planeter i biozonen med atmosfär.

Det här är bara detaljer – men den typ av detaljer som jag fascineras av, som kan vara ett stycke i en bok, men vara en viktig tråd i den väv som är bokens beskrivna universa.

Med det sagt - Paul McAuley:s  (ovan nämda) böcker är guld för de som tycker teman kring transhumanism, genmanipulation och stora öden (för mänskligheten) är intressanta.

3 kommentarer:

  1. Nu har jag verkligen läst ut boken också - och kan rekommendera den än mer – ger den en klar nördfyra!

    SvaraRadera
  2. * sätter upp på läslistan *

    En fråga: hur fristående är boken från den tidigare? Bör man börja i rätt ände, kanske?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den är ju fristående, men att känna till bakgrunden kan va kul. Man får det stegvis men kanske inte lika tydligt som om man läst de andra .Jag skulle läsa dem i ordning.

      Radera