söndag 29 januari 2012

The One Ring - första intryck av spel


Sen några veckors tillbaka har vi spelat The One Ring (TOR) i min ordinarie spelgrupp. Hittills har vi tagit oss igenom det räfsade introduktionsäventyret samt börjat på ett mindre enkvällsäventyr signerat av Boningen.

Jag hade ju höga förhoppningar på spelet när det kom och jag läste det första gången. Gänget på boningen har därefter beskrivit hur regelböckerna är ostrukturerat uppbyggda och att det är svårt att hitta info.

Tänkte nu ge er mina första intryck efter tre spelmöten och gå in specifikt på det jag tyckte verkade bra - möten, resor och strid, när jag läste det första gången.

Möten
Med detta menar jag det som beskrivs som Encounters i boken, dvs när man stöter på någon och ska göra ett första intryck. Jag gillade att det är strukturerat som en viktig specifik del av reglerna/spelet. Det stämmer med det jag upplevde av Tolkien - att möten med folk på vägarna, i Vattnadals salar eller med Gollum och de samtal som då fördes var en viktig del av historierna.  Så är det också i spelet - man kan till exempel välja vem som för talan för gruppen, eller om alla vill göra ett gott intryck och det finns flera olika sätt att göra det (läs: olika färdigheter - Awe, Inspire, Song, Riddle etc).

I spel fungerar det bra och har lett till rollspeliga scener och lite olika konsekvenser - vill jag tro i alla fall.

Resor
Det har diskuterats på boningen att resorna bara blir en massa slag som inte betyder så mycket i fictionen, men det är inte alls min upplevelse. När vi spelat resor har det gett "rollspel". I början innebär en resa en del slag och taktik - vem ska vara guide, scout, jägare etc? Vilka ska slå Lore-slag för att hitta bästa resplan (slår man dåligt påverkar det hela gruppen och tar bort effekten av andra spelares bra slag), etc. När man sen slår sina slag under resans gång så får slagen konsekvenser. Senast under en väldigt kort (två dagar) resa från Rhosgobel till den Svarta tjärnen, slog någon ett sauronöga (fummel) vilket ledde till en händelse (Hazard)- vi blev anfallna av orcher. Ganska tuff strid - och med det går vi vidare...

Strider
Jag gillar stridssystemet - det har en massa småsaker som är sjyssta. Exempelvis får man stryk hela tiden av träffar och "stryken" är nedsatt uthållighet. Rustningar skyddar bara mot genomslående slag ("piercing blows") men kan då ge upphov till Sår. Två Sår och du är utslagen om du inte är en liten smutsig orch, då räcker det med ett slag. 

Att man får välja position och det påverkar hur bra chans man har att träffa/träffas gillar jag, samt att bågskyttarna får en specifik roll. Alla fyra positioner - offensiv, öppen, defensiv och bågskytt har även specialmanövrar man kan göra just där istället för att bara slå. Strider blir inte bara ping-pong och det finns element av taktik i  det - gillas.

---

Summa summarum - gillar skarpt TOR - det enda problemet är att regelböckerna är dåligt strukturerade - det är svårt att hitta info om saker, som strid - det är splittrat mellan spelar- och spelledarboken. Helt fel. Men står man ut med det och lär sig reglerna så är det ett spel ni måste prova!

14 kommentarer:

  1. Ja, det du skriver likstämmer med min uppfattning (efter bara ha läst böckerna dock). Tror säkert att resor och möten bara kan bli en massa slag utan "känsla" om man har fel inställning, men med rätt personer så tycker jag det verkar jättebra!

    Vill väldigt gärna spela The One Ring även med min grupp, men jag tror det blir Diaspora först.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Diaspora är inte dumt det heller- jag saknar ett sjysst sf-spel. Mitt enda problem med Diaspora var att jag aldrig orkade läsa hela ;)

      Största hindret för TOR är när man tänker efter att reglerna är så jäkla utspridda - sist hade i dock hjälp av en lathund som finns på boningen.org (men den hade ett fel i sig - vilket ledde till ett Sår i mitt fall, hmm).

      Radera
    2. Haha! Ja, det är fortfarande vissa partier som jag inte har läst. Det är lite torrt skrivet, men samtidigt fantasieggande.

      Jag har ju inte behövt slå upp saker än "IRL", men reagerade på hur pass uppstyckade en del grejer var mellan de båda böckerna. Jag förstår tanken, men det är nog inte så praktiskt. Jaja, fusklapp blir det.

      Radera
  2. Letade efter rollspel till min förening. The One Ring kanske kan gillas, vi är ett gäng Tolkien-fans allihoppa trots allt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då är det klockrent - med tanke på att det även kommer två uppföljningsspel!

      Radera
  3. Jag är, tro det eller ej, också positivt inställd till rese-slagen. Min invändning är mest att kartan inte innehåller särskilt mycket information, vilket gjorde att vi inte kände "shit, vilken väg ska vi ta" utan snarare "varför går vi inte raka vägen".

    Efter att ha spellett några gånger tycker jag således att kartan har ganska liten betydelse - det är kul att veckla ut den, men inte så mycket mer. Dessutom _är_ det rätt bökigt att räkna ut hur många slag man ska slå, och om man verkligen låter spelarna bestämma helt fritt finns risken att det slutar med ett antiklimaktiskt "slå ett slag" och resan känns skitkort, eller ett ännu värre (som vi var med om näst första spelmötet) "slå tio eller fler slag" vilket också förtar stämningen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Good point - men det handlar väl lite om immersion också - vem i Tolkiens värld skulle gå rakt genom Mörkmården och inte följa den gamla skogsvägen?

      jag har ju inte räknat ut slag - så det kan bli som du säger, det återstår att se. När vi färdades i introäventyret kändes varje slag kul och spännande och vi vävde in berättelsen i det - så då funkade det.

      Radera
  4. Kul att du tog dig tid att skriva lite om TOR. Har skummat igenom det lite snabbt och är egentligen bara lite negativ till att man valt att mer eller mindre skippa magi-regler.

    SvaraRadera
  5. Vilket jag tycker är rätt - de har med alvmagi/sång, dvärgrunor etc som Virtues. I böckerna var det väl ändå bara halvgudar som Gandalf, Radagast etc som var magiker, eller?

    Ett definitivt framsteg mot "alla är magiker" i MERP ;)

    SvaraRadera
  6. Sant, man skall inte slarva med magi men jag tycker ändå det är ett viktigt inslag i en fantasy-värld.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Well - sant i allmän fantasy och sant i Tolkien - det gäller att tänka igenom magi - och de harnog gjort det och gjort det rätt för TOR.

      Radera
    2. Mja, viktigt men inte på samma sätt som det är viktigt i D&D. Jag har ingen som helst önskan att spela en trollkarl i TOR. Det skulle kännas... konstigt. De har som sagt vävt in magi på ett annat sätt som jag tycker stämmer väl överens med känslan man får från böckerna.

      Radera
  7. Jag undrar vilket felet är som lathunden från boningen innehåller?

    Vidare håller jag med Martin och Kosta om TOR:s magisystem. Det är jättebra, inte minst för att det håller sig nära böckerna. Vissa i min spelargrupp stör sig på det men jag står på mig och säger att det är Tolkiens Midgård vi spelar, och i Midgård är trollkarlarna en slags lägre änglar. Spelarna är vanliga dödliga (inte helt sant, men även alver dör ju av våld). Personligen tycker jag att det är en vacker detalj i sammanhanget, en som lyckas kombinera low-fantasy med ett närmast religiöst djup (det finns en Värld bakom världen). Dessutom är det ju så att den magi som t ex Gandalf använder sig av i vissa sammanhang känns tämligen svag (kasta eldkottar på vargar...) medan den i andra sammanhang bygger på principen: Vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Sådant som Gud och dennes sändebud är bra på.
    Ps. Jag är inte kristen men det var Tolkien. Viktigt att ha med sig tycker jag.

    SvaraRadera
  8. Vi hittade ett fel - tyvärr har jag glömt vad det var - är det inte enklast att fråga på boningen?

    För mig är det som sagt precis som du säger, magiker är halvgudar i Midgård.

    SvaraRadera