lördag 19 november 2011

Nostalgi i kräkubik

Det slog mig, eller jag fick det inslaget (Läs: tack boningen.org) att det som gäller i större delen (stora delar) av rollspels-Sverige är en outtröttlig nostalgitripp avseende rollspel. Kollar man in några av de senaste årens stora bloggar (Sinkadusmåndag på piruett.se, Karkionen i Kandra) eller populära blogginlägg (En hamnarbetare minns på Drömsmedjan) så är det rätt tydligt vad det skrivs mycket om - the Golden Age of Roleplaying (med viss förskjutning längs tidsaxeln för Sverige).

Frågan är om det man ser på nätet stämmer med det som sker ute i landet runt spelborden? En inte så sentida enkät om vilka svenska spel man spelar (här) visar att majoriteten spelar spel som inte ges ut längre. Det mest spelade "levande" svenska rollspelet verkar vara Eon.

I vår grupp har vi till och med fallit för nostalgin och provat att spela ett nytt svensk rollspel som ingår i Old-school-renaissance, nämligen Lamentations of the Flame Princess. Men kanske var det olika ingångar där - någon ville spela Weird Fantasy och någon ville ha ett dungeon crawl. Min enda åsikt var att det var nästan genomtråkigt att göra rollperson, och spela hann jag inte med första speltillfället.

Näe - om det är så att old-school är den nya grejen, eller hela nostalgi-grejen är den nya grejen - då är det rätt tråkigt. Så tråkigt att jag inte orkar orda mer om det.

19 kommentarer:

  1. Folk i Sverige har pratat om DoD (-85, -87, -91) som världens bästa spel sen det givna årtalet. Vi har alltså en god del spelare som rent krasst inte kan vara nostalgiska, för de har ju aldrig gått ifrån de här gamla spelen. Samma sak ser man inom OSR – en del har aldrig lämnat första versionen av AD&D eller rent utav OD&D.

    En del av de här old school-spelen erbjuder en helt funktionabel spelstil (eller okej, gamla DnD gör det i alla fall) som på många sätt är friare än den som normalt återfinns tillsammans med de spel som annars dominerar marknaden (dvs. spel som ser ut som de gjort sen typ 1989).

    Flera tunga namn i indiesvängen har lirat de här gamla spelen på senste åren vilket gett upphov till lite nya grejer (praktexemplet är Apocalypse World), så en titt i backspegeln behöver ju inte betyda att man tänker grotta in sig i att det var bättre förr. Det var annorlunda förr, och omväxling förnöjer.

    För övrigt är Lamentations… skrivet av en amerikan som bor i Finland. :D

    SvaraRadera
  2. Tror inte rollspel.nu är någon bra spegling av rollspelare i Sverige. En stor del av de frekventa besökarna på den sidan är väl just spelmakare/speltestare?

    SvaraRadera
  3. @Debbie - pinsamt värre, att göra den missen - LotFP som svenskt - jag skyller på att min polare Nisse (rollspelsskribent) sa det till mig, typ).

    Sant också att om man aldrig bytt kan man inte vara nostalgisk - och jag själv föll i den gruppen innan jag fick min rollspelsrenässans 2009.

    Men tror du att de flesta som spelar gamla rollspel - gör det i syfte att utveckla något nytt (som AW då)?

    @Henke - tror inte heller rollspel.nu är representativt, men de som hänger där har antagligen iaf exponerats för annat än DoD så de kan tänkas ha vidgat sina vyer. de som aldrig hänger på rollspelsfora kanske kan antas vara ännu mer konservativa (dvs spela mer som förr - men då kanske inte av nostalgiskäl).

    SvaraRadera
  4. Äh, vurpor gör vi alla. Inget att bry sig i. :)

    Nej, jag tror absolut inte de flesta som spelar gamla spel gör det för att skapa något nytt. Däremot är ju upplevelsen helt ny för den som inte testat den förut. Jag halkade in i OSR-träsket för nåt år sen och hade inte spelat på det sättet innan. För mig är det någon slags kulturhistorisk arkeologi, men jag har helt allvarligt jättekul med att spela D&D som man gjorde strax innan jag föddes. Just OSR-svängen har jag svårt att se att det skulle vara någon slags såsig negativ nostalgi: mycket av det är ”for the love of the game”, och det tycker jag rollspelsvärlden tappat lite av. Vi har blivit lite gamla, bittra och cyniska. :)

    Att Drakar och Demoner står sig så bra i Sverige fortfarande tror jag har mycket med dess roll i Sveriges rollspelshistoria att göra. Jag tycker det finns enormt mycket bättre spel där ute, men symbolvärdet är stort och starkt.

    Jag tror inte att rollspelarna som inte hänger på forum och snackar om rollspel hela dagarna ser saken på samma sätt vi gör heller. För dem tror jag inte att DoD Trudvang och Eon är gamla spel: de kanske är mitt i en ny kampanj.

    Även om jag kan hålla med om att det ibland finns något väldigt trist och lite slibbigt med överdriven rollspelsnostalgi så tycker jag också det finns ett värde i att minnas att bra spel alltid kommer vara bra spel. Och vad som är bra har i regel ganska lite med något objektivt att göra.

    Min taktik är att lägga min energi på att vara entusiastisk över de spel jag gillar. Det tar för mycket tid och ork att hinna med och dissa allt som inte faller en på läppen. :)

    SvaraRadera
  5. Jag tycker nostalgi-vurmen är trist.

    Min första invändning är att det blir framstegsfientligt. Det är som att det tar fem-tio år och/eller att produktlinjen är på väg att dö ut för att någon ska prata öppet om att man spelar spelet.

    Min andra invändning är att det blir exkluderande. Om ingenting någonsin kan bli lika bra som Drakar och Demoner Gigant - tja, varför skulle någon vilja börja spela rollspel nu?

    Samtidigt är det svårt att låta bli. Saker blir lite mer rosenskimrande i backspegeln. Vår mest populära post just nu (på boningen) handlar om att Chronopia är ett superspel. Vi hade ALDRIG skrivit den posten när Chronopia kom, och hade vi gjort det hade vi fått bajs i brevlådan...

    SvaraRadera
  6. @Debbie

    Helt sant - bättre att pusha det man gillar än dissa - vilket är det jag allt som oftast gör här :)

    Ibland upplever jag det som en sort konservativism att man inte provar något nytt, men det är ju som sagt min känsla.

    Ang OSR - jag var ju med en gång och spelade (väldigt kort) och gjorde rollperson till LotFP. Och jag upplevde att det som fanns i spelet var delvis jäkligt coolt - dvs det som va weird fantasy, mörk fantasy - men regelsystemet var bara tråkigt (för mig) (en Basic D&D-variant) - det hade blivit så jäkla mkt mer spännande med ett sjysst regelsystem (tror jag).

    Jag har nog ingen riktig koll på vad OSR är (men det kanske ingen helt kan ha) - men om man tolkar delar av det här inlägget på rpg-digest:

    http://www.rpgdigest.com/2011/08/25/old-school-renaissance/

    ...så en del av det en reaktion (delvis) på DD4, som frö mig är närmast ett brädspel med mkt mkt regler.

    Hmm, vet inte riktigt var jag ville komma, men det känns inte som man i Sverige behöver ha någon nostalgi - för våra fortsättningar på de gamla spelen har väl blivit bättre än de gamla (MUA är väl ett exempel och kanske DoDT (världen för många iaf).

    @Olav
    Du kanske sätter fingret på det man vill uttrycka det är lite dissande mot nya spel som görs att DoD91 är the peak liksom - men sen kan det ju vara att det finns så mkt att spela till det systemet (jag är safe där, som har spelat allt som gjort till DoD91 och innan).

    SvaraRadera
  7. Tja, varför lägga energi på att ogilla att några är nostalgiska över gamla spel?
    Då är det väl bättre att själv freaka ur kring de nya spelen, på valfri arena.
    Det är ju inte direkt så här på nätet att det finns ett begränsat utrymme där man får lägga ut texten om rollspel och att nostalgikerna tar upp all plats där...

    SvaraRadera
  8. Jag tycker bara det är lite tråkigt - men folk får ju så klart göra som de vill :)

    Att jag inte vill sitta och spela gamla spel är som sagt lite av en smaksak.

    Det hindrar mig inte från att läsa en massa bloggar som handlar om the good old times (din bla) - de har legat i min feeder sen jag upptäckte dem - och jag har ju njutit av sinka-måndagar också - så klart, men jag önskar att samma entusiasm kunde hamna på ställen där nya saker skrivs.

    Det kan ju klart också vara så att jag inte hittar till de nya bloggar där nytt coolt inom rollspel diskuteras, och rollspel.nu har jag alltid upplevt svår - i diskussioner och klimat.

    Summa summarum - jag tycker att det hade varit roligare om lika mkt energi kunde läggas på nya saker som på gamla saker - men det är som sagt abra ett tycke, inget man ska ta illa upp över :)

    SvaraRadera
  9. Mer OSR...

    Lamentations… är inte mitt val av retroklon (jag väljer Labyrinth Lord i brist på något som är mer troget Holmes-versionen från det sena 70-talet), men det är ändå förhållandevis små skillnader mellan spelen i den fåran. Lite som att det finns mängder med BRP-spel med något olika smak, även regelmässigt.

    Jag tycker som sagt att det finns en väldigt välfungerande spelstil för de här spelen, och för den så behövs faktiskt inte mer regler än de som finns i böckerna. Snarare färre om jag ska vara helt ärlig. Det tycker det finns en poäng i att inte ha ett färdighetssystem, en poäng i att främst ge XP för guld, och en (något sado-masochistisk) poäng i att rulla 3t6 i ordning för sina stats. Mmmmmm, save or die …

    Jag tror den här typen av regler är riktade mot problemlösare främst (eller, om det hade varit en modern avsiktlig design hade det varit så). Figurerna behöver inte så mycket stats för de är bara spelarnas verktyg för att upptäcka och manipulera fantasivärlden, och klurig idé premieras över ett bra tärningsslag.

    Jag tror det var ett väldigt taktiskt spel man spelade 1974, men det var frågan om abstrakta saker, och inte den slags spelighet som 4E erbjuder. Däremot fanns det nog stor plats för att vara skicklig på spelet, inom dess egna förutsättningar. (Jag drar själv inte särskilt stora växlar på just den här aspekten när jag spelar old school-spel: jag är alldeles för mycket av en hippie för att orka hålla hårt på de taktiskt fiffiluriga grejerna …)

    Angående varifrån OSR kommer ifrån så är det flera år tidigare än 4E. Redan 2004 släpptes Castles & Crusades, vilket var tänkt att återskapa känslan från första AD&D. Det har alltså puttrat på ett tag.


    För övrigt upplever jag precis som du att det finns en konservatism gällande att pröva nya spel. Jag tycker reaktionerna kan vara ganska lika när jag pushar för indie- och old school-spel. Folk som redan ”vet hur man spelar rollspel” (dvs. har spelat ”helt vanliga jävla rollspel” i några år) tycker det verkar lite konstigt och svårt att ta till sig ofta.

    Tack och lov finns det ju de som blir alldeles till sig och tycker det är det roligaste det hört om på länge också, så det finns underlag för att hålla entusiasmen uppe! :)

    SvaraRadera
  10. Tror inte det behöver finnas någon motsättning i att gilla old school-spel och nya spel. Själv är jag åtminstone rejält sugen på att införskaffa och spela det kommande "Svavelvinter" (jag inser i och för sig att just det rollspelet är skräddarsytt för sådana gamla DoD-lirare som mig).
    Och vem vet, kanske förvandlas Karkionen i Kandra till en Svavelvinter-blogg när väl min genomgång av Äventyrsspelsprodukter är färdig - i den takt jag håller, lagom till min ettårings student eller så...

    SvaraRadera
  11. Ser fram mot det, Jakob!

    Jag kan också tycka att nostalgin i rollspelshobbyn ibland slår över, men jag ser inget jätteproblem. Själv gillar jag spel med rötter i det gamla men gör något nytt av det. Dit hör väl AW. Och Svavelvinter, hoppas jag.

    Och kanske kan old school-spelen räknas dit, jag vet inte. Har själv bara testat en gammal D&D-klon en gång och hade mycket trevligt - fast det var nog inte tack vare regelverket.

    SvaraRadera
  12. Tack för detta inlägg Kosta! Det oroar mig storligen att nostalgin håller hela den svenska rollspelshobbyn i ett sjukligt grepp.

    Det är ett problem därför att det inte händer något med hobbyn utan står och stampar på samma ställe som när Äventyrsspel lade ner sin produktion.

    Problemet för mig är att jag inte ser något än ett antal föråldrade produkter som inte åldrats väl.

    Om inte rollspel.nu är en bra spegling av rollspelare i Sverige, undrar jag var de finns någonstans? Var är denna osynlig grupp med rollspelare? Om inte ens spelmakare / speltestare är sugna på att spela varandras spel då har vi en oroande utveckling. För vem utvecklas då spelen?

    Jag är orolig för att min hobbyn, rollspel, snart kan likställas med frimärkssamlande. En död hobby utan framtid. Hur börjar man spela rollspel när det enda som spelas är out of print?

    SvaraRadera
  13. Jag misstänker att de osynliga finns på specifika forum - de stora är/var riotminds och jfab. På FL är det än så länge ingen dundertrafik och på myling ser det inte ut att vara värsta farten heller (av döma på antalet inlägg totalt).

    Sveroks rollspelsdel verkar ha mest aktuell aktivitet om man kollar datum... Kanske där man ska kolla vad folk spelar?

    SvaraRadera
  14. Jag har försökt letat på Internet efter andra svenska platser för rollspel men de tycks helt enkelt lysa med sin frånvaro.

    Sedan får man väl medge att de flesta som besöker rollspel.nu är nog tysta betraktare. Själv exempelvis har jag sedan länge tröttnat i att delta i forumets diskussioner. Föredrar hellre att läsa och sedan reflektera någon annanstans.

    SvaraRadera
  15. Sant - håller med - mkt betraktande av många, inkl en själv oftast - el att disk inte berör alltid, el är för komplexa för mig.

    SvaraRadera
  16. Jag är ju en grov rollspelsnostagiker. För mig är det viktigt att ibland titta i bakspegeln och återuppleva vad det var som lockade in mig i rollspelsvärlden till att börja med.

    I samband med detta upptäcker jag ofta att en hel del var skit förr, vilket får mig att fundera i banor som "det här borde jag kunna göra bättre", eller "vad skulle hända om jag tog det här och blandade med det där?"

    Nostalgi kan absolut vara kvävande. Men det kan också vara inspirerande.

    SvaraRadera
  17. @Magnus Edlund.

    Bra poäng, förnya och dra lärdom, men bara blicka tillbaka är lite boring ensamt (min åsikt sist då :)).

    SvaraRadera
  18. @Kosta

    Framförallt riskerar nostalgi att bli väldigt elitistiskt. Det är kan den mest utestängande aktivitet som går att ägna sig åt – för om man inte var med när det begav sig så är det omöjligt att "komma in gänget".

    Och det är verkligen inte något som rollspelshobbyn behöver mer av.

    SvaraRadera
  19. @Magnus - bra poäng, knyter väl an till det Mäster Johan just skrivit på boningen.

    SvaraRadera