fredag 31 december 2010

Irrfärder: 2010

Året är näst intill slut. Dags att sammanfatta vad som skett och vad jag gaggat om samt allt som jag glömt att följa upp.

Jag kan konstatera att jag haft mer trafik i år än förra och skrivit mer inlägg, vad det nu förtäljer. Ska hålla mig kort avseende statistik, för jag vet ändå inte hur jag ska få fram allt. Men det jag lätt kan se är sånt som hänt efter att Blogger startade sitt statistikverktyg. Populäraste inläggen sen juni 2010 är Apocalype World har anlänt och Världens bästa rollspel (just nu) där jag snodde trafik från Piruett så de räknas väl inte. I verkligheten var det mest frekventerade Onlinematerialet till Mahanjis Väktare. Annars är bokrecensioner vanliga på top 10 med Ark, Flood och The January Dancer.

Våra två misslyckanden, att få färdiga innan årets slut, Maskmakaren och Iskallt inferno finns även här. Slutligen är det väl värt att nämna att Warhammer vs Barbarians var av relativt stort intresse och att i mina ögon vann Barbarians till slut.

Då lämnar vi statistiken och kollar vad som egentligen har sagts här. Till att börja med kan det alltid vara kul att se vad som hände med ens Nyårslöften. Hoppsan, det var mycket som skulle hända:

Jag hoppas, men lovar inte, att jag under det kommande året ska kunna avsluta Lubau-sekvensen, få åtskilliga delar av Horisontens ände färdiga i vårt samarbetsprojekt (däribland något konventsscenario). Det vore också himla kul att få upp en sida om [Projekt] Fornfynd och Skattemarker och [Projekt] Awadhi-systemet, men det beror lite på.

Man kan konstatera att L2 inte blev färdigt, men HÄ-associerade saker kom ut. De två [Projekt]:en får man skämmas för. Däremot fick jag i alla fall en del rollspel spelade 2010: WHFR3, Rogue Trader, 3:16, BoL och V0. Men ni ska veta att det varit diskussioner om spel (eller var det hösten 2009).

Annars började året med en rad WHFR3 recensioner och referat (se januari). Under våren spelade det en hel del Warhammer som kändes nytt och spännande med en massa potential.

I god anda var det förseningar av Ljusblomman till mars för att matcha den till vårens magnum opus från Fria Ligan, Fenixbilagan Gränsrymden och Djachroum, som också var öppningen för Fria Ligan som grupp eller så. I alla fall officiellt. Jag minns med glädje hur vi fick mejl och ett telefonsamtal från Järnringarna som var nöjda med Fenixbilagan, som passade som en pusselbit i deras vision av tredje horisonten.

I början av året skrev jag om att jag hade lite egna rollspelsambitioner eller tankar, men så mycket mer blev det inte. I mars var det mycket diskussioner på piruett.se om rollspelmoduler och jag funderade mycket på Scenarioskrivande till Coriolis. I relation till det skrev jag om Resan som koncept för äventyr eller rollspel, något som jag tycker är underutnyttjat men många andra tycker är bara att snabbspola förbi. Annat i rollspelsbranchen handlade om vem vi ska skriva för. Vi skriver för mycket material för spelledare och för lite för spelare, som samtidigt kan vara väldigt lata och inte orka läsa in sig.

Nästa stora grej för min del var ju att Mahanjis väktare fanns att förbeställa i mars. Under våren hann vi sen avsluta Mysterier till Gränsrymden, som var spelarmaterial till två fullängdsscenarion där det ena ännu inte är färdigt. Sen tog det stopp kan man säga om man är hård. Under sommaren väntade en hel del folk på att Mahanjis väktare skulle dyka upp. Det tog sin tid, men det var härligt att få den i handen tillslut, lite mer än sex månaders skrivande, 10 spelsessioner av speltest och mycket, mycket kartor. Blev tillsagd av Järningarna att inte göra så mycket kartbeskrivningar i fortsättningen. Check.

Nästa stora nyhet, var min nya leksak, iPaden (”paddan”) som införskaffades i april när den var världsny och jag var fast i Nordamerika på grund av masshysteri relaterat till osynligt damm som inte kunde ses med satelliter, markradar, flygradar eller ens gjorde någon påverkan på flygmotorer. Den visade sig var en grym leksak och även hjälp vid rollspel [länk]. Naturligt nog ledde paddan till att jag började köpa E-böcker som jag till en början läste mest på ifånen, för jag – öhh – orkade inte släpa på paddan.

På Gothcon släpptes en bomb som kanske var en riktig nuke för Riotminds om man får döma av diskussionen på piruett igår. Delar av idén att gå online är nog inte dum, Rollspel ska ju in i den digitala eran förr eller senare. Under slutet av sommaren så diskuterades det vilt om rollspelens död – för mind el blev det en skön Nördöl av det.

Under sommaren fick jag också vårt första frilansverk (frilansare till frilansare = gästskribent), Iskallt Inferno av Adam Palmqvist (Coffinshaker på Järnringen Forum), som efter redigerande blev ett av de mest lyckade, eller spelade scenariona på SSK 2010.

I slutet av sommaren skrev jag en hel del på bloggen, nu fick jag mina exemplar av Apocalypse World och Freemarket som jag skrev en del om men aldrig kom till slutkläm på, mest för att jag inte hade någon som ville spela det och att jag inte fattade kortmekaniken. Vi hade även några lyckade sessioner med the Gathering Storm och Sociala konflikter i Warhammer, men sen tog WHFR3 slut.

Warhammer slogs lätt ut av Sword and Sorcery i form av Barbarians of Lemuria, som Nisse fått som recensionsexemplar för Fenix. Missa inte BoL är det enda jag kan säga.

Under slutet av hösten gick det segt. Vår grupp hade tröttnat på WHFR3 och vi diskuterade vad som skulle spelas härnäst (jag är vanligen för Coriolis i alla lägen). I brist på Coriolismaterial som jag skulle skriva (vi fick ju bara ut Surha i Fenix) och inspirerad av Eclipse Phase modulen Sunward (som jag inte heller läst) började jag fila på ett Phase Zero regelsystem baserat på V0. Annars var det mycket ”vägg” i slutet av året. Det stora lyftet var nog framsidan till Maskmakaren som fick mig på topp igen.

Året avslutades med en skön Coriolisrevival när vi testade ett alternativt spelsystem och en stark önskan om att göra brädspel (Coriolisbrädspel!) efter att ha spelat Skuggspelet.

Det blev en del recensioner under året. Under första halvåret handlade det om WH3 och 3:16. Under hösten blev det nog bara en halvdann genomgång av Freemarket.

Bokrecensioner blev det desto mer av och tydligen är de vällästa. Terminal World hade potential till att bli ett bra äventyrslandskap till Mutant, men som vanligt orkade jag inte slutföra det. Något inspirerad av piruett.se så rabblade jag lite senare upp Böcker jag skulle läsa (2 av 5 hittils och en i bokhyllan). Bäst var nog January Dancer men även The Windup Girl som jag läste i slutet av sommaren var något speciellt.

Filmrecensioner var det inte lika många, bara Solomon Kane och Book of Eli, som båda passade mitt humör när jag såg dem.

Slutligen - bildteasers är något jag själv gillar så det blev en del (liten försmakipad för rollspelaremysterier i gränsrymdeniskallt infernomaskmakarenen teaser till).

Ja det var det året. Jag får tacka er för att ni hängt på och hoppas att ni fortsätter nästa år – som blir ett Coriolisår! Och ett Fria Ligan år!

torsdag 30 december 2010

Skuggspelet, så ska ett brädspel vara

Här om veckan hade jag privilegiet att spela Skuggspelet med en av konstruktörerna. Skuggspelet är den brädspels-lika delen av Trakorienrollspelet, där större aktörer, Skuggfigurer, kan agera mellan spelomgångar i rollspelet. Mekaniken är den samma som i rollspelet, det vill säga tärningspölar men i skuggspelet så funkar Ödestärningar lite annorlunda.

Vårt syfte med at spela Skuggspelet var att testa det som brädspel framför allt, tror jag i alla fall.

För en som älskat Svavelvinter-sviten till Drakar och Demoner är det här det bästa som hänt på länge. Jag fick iklä mig den färdigskrivna rollen som Goba da Grummi, chef för underrättelsetjänsten med resurser i form av hemliga agenter, hållhakar på makthavare och informatörer.

Skuggspelet går ut på att medels komplotter lägga under sig så mycket sfärer (landområden i Trakorien som Milacke, Soblak etc) som möjligt och få så mycket inflytande som möjligt. Allt eftersom man får mer inflytande så kan man göra sina resurser starkare och få nya resurser. Jag fick till en zeppelondbrigad innan vi var färdiga.

Det sköna är att resurserna är ”rollspeliga” och man måste förklara hur man använder dem när man utför sina speldrag. Vad gör jag med mina hemliga agenter för att öka mitt inflytande i Tricilve?

Grundmekaniken bygger alltså på områden/sfärer där man startar med en viss mängd inflytande (0-3) och ett visst anta resurser med olika nivåer (1-3 vid start). Sen är det bara att försöka att utöka det genom komplotter.

Det är så här ett brädspel ska funka – reglerna hjälper, är rollspeliga och med Trakorien som miljö är det oslagbart. Men det skulle funka med andra miljöer bara man kan dem och det finns flavour.

torsdag 23 december 2010

God Jul!

Irrfärder tar en mindre julpaus, eller så skriver jag bara det här för att fylla ut bloggen. Hur som helst, jag får önska en God Jul till mina läsare!

Åter innan 2011.

måndag 20 december 2010

Planer, planer

Så här inför årets slut är det dags att blicka framåt - ja, man kan ju också blicka bakåt för att at sig en funderare om olika saker, men det kommer i ett senare inlägg.

Till att börja med kanske några blir besvikna då vi inte når fram med vare sig Iskallt Inferno eller Maskmakaren. Men vi var nära, det här året då. Och förhoppningsvis så kan vi trycka till dem precis efter nyår. Bådas texter är i princip klara, det fattas korrektur, layout och i Maskmakarens fall några bilder. Ärligt talat har dessa två alster varit ett par riktiga bromsklossar för oss. Vi har hållit på alldeles för länge och finslipat på texterna och storyn. Bättring till nästa gång.

Nästa år kan i alla fall bli ett bra Fria Ligan år och som man säger ibland, ett riktigt Coriolisår (blink). efter att vi klämt ut II och MM har vi bokat en mittbilaga i Fenix under våren - något jag hoppas blir i samma upplägg som Gränsrymden och Djachroum. Vi planera även ett kort besök på Lincon med ett scenario. Troligen uppföljaren till Ljusblommans Mörka Blad, del två i I Kandahs Skugga-sviten. Vi jobbar också med en ny kortversion av scenarion där man gör kortare scenarion att spela på en till två kvällar och inte detaljerar alla scener hårt. Typ ett upplägg med en sida bakgrund och synopsis, en sida med viktiga spelledarpersoner och platser för scenariot och två sidor med intro, akter och scenförslag med förslag på konflikter i scenerna.

I backspegeln kan man säga att Fria Ligans Coriolisår 2010 var helt okej. Om vi håller samma, om än långsamma tempo på hösten hinner vi med en mittbilaga i Fenix, fyra mindre artiklar, två 30-sidors scenarion och redaktionellt jobb för ett frilansgrej.

Sen har vi ju en hel drös hemliga projekt på gång. Mer om dem 2011.

torsdag 2 december 2010

Coriolisrevival

Det var länge sen vi spelade Coriolis. Vår spelgrupp har inte spelat det sen senhösten 2009. En del tröttnade och vi provade på annat (3:16, Mouse Guard, WH2, WH3, BoL och nu RT).

Här om dagen var det äntligen dags igen. Fria Ligan spelade början på ett litet äventyr med arbetsnamnet Ikonernas algebra och provade samtidigt ett alternativt system att skapa karaktärsbakgrunder (kan man säga). Efter en lite hackig start från spelledaren, som var jag, så blev det ändå riktigt bra. Det roligaste var kanske det interaktiva sättet vi skapade karaktärerna på.

Historien tar sin början i Lubaus största stad, Mehrabi, där Hjältarna av olika anledningar blir bjudna till en likvaka efter handelsmannen Fudirs sons bortgång. Bland professionella gråterskor, societetsskvaller och Kuas snabba solnedgång får de reda på att sonen dött oklart på sin arbetsplats, det fristående men Konsortiesponsrade företaget Industriell Algebra. Ett företag som konstruerar datadjinner, infomatalgoritmer, styrsystem och kod till semi-intelligenser.

Där lämnar jag det. Det var hur som helst himla kul att åter få spela Coriolis och spännande med ett delvis nytt gäng. Sen kanske det inte skadade att man fick vara spelledare.