torsdag 30 september 2010

Ark, efter floden kommer rymden

Ark är den fristående fortsättningen på Flood, som jag skriver om här. Boken tar sin börjar parallellt med händelserna i Flood och följer personerna inblandade i det så kallade Ark 1 projektet som beskrevs i Flood.

Vad handlar den här boken om då, ännu en katastrof? Nej, nu handlar det istället om en sista desperat flykt från en sjunkande planet. Istället för att bygga båtar och flottar för att komma undan de stigande vattenmassorna ska man ta sig upp i rymden och hitta en ny planet. Och det i en hård sf-bok. Den stora fördelen med Baxter är just det att han kan ta vetenskapliga rön och extrapolera dem till något som känns trovärdigt. Det finns tydligen teorier om hur FTL kan fungera.

Som ni anar kommer man iväg och det är här det roliga tar sin början. De konflikter som uppstår mellan originalpassagerare, fripassagerare och kommande generationer. Sånt jag gillar. Känner igen temat från exempelvis Rama III där det också handlar om det som händer när man ska starta upp det nya perfekta samhället. Liknande idéer finns i Kim Stanley Robinsons Mars-trilogi, många av Ben Bovas böcker och rollspelet Freemarket.

Jag tro det här lämpar sig väl för rollspel och temat finns ju, nybyggare eller kolonisatörer långt hemifrån. Antagligen är det samma dröm som nybyggare som sökte sig till Nya Världen hade.

Det här är bokens styrka och det som gör den värd att läsa. I ärlighetens namn läste jag Flood mest för att jag hade råkat läsa baksidan på Ark och visste att rymden figurerade i historien.

Ska du läsa Ark? Gillar du Baxter ska du givetvis läsa den, men annars så finns det mycket mer bättre saker att läsa. Jag ger boken ändå en svag nördfyra.

onsdag 29 september 2010

The January Dancer

The January Dancer av Michael Flynn är en bok man ska läsa som sf-nörd! För första gången på länge har jag hittat någon som har lika bra språk som normen i genren, Iain M Banks.

Till att börja med så läste jag boken på fel sätt, upphuggen med andra böcker och med ett långt uppehåll. Gör inte det felet. Boken är lite svår att komma in i men ge inte upp utan kör på och du kommer att belönas stort.

Boken utspelas långt in i framtiden när mänskligheten spritt sig i Vintergatan. Till en början får man följa kapten January på skeppet Los Angeles när de hittar en gammal artefakt. Men allt eftersom boken framskrider byter man huvudpersoner. I början av varje kapitel får man höra hur en gammal tiggare på planeten Jehova diskuterar historien med en kvinnlig trubadur och harpspelare innan nästa del i historien berättas.

Det här är space opera på bästa sätt. Kopplingarna till vår värld märks i namn och historia, exempelvis när olika gamla gudar nämns – Newton, planeternas gud, Maxwell, atomernas gud och Einstein, guden som med sina runor försöker sammanföra de två.

Jag ska inte berätta mer. Det är bara att börja läsa. För er som spelar Coriolis kan jag säga att jag fick härlig Coriolisinspiration av olika delar av boken

Jag ger den en klar nördfyra.

söndag 26 september 2010

The Event

Ikväll hade NBC: s nya serie, The Event, premiär. Bara sex dagar efter världspremiären. Jag måste säga att jag gillade början, särskilt slutet på avsnittet. Något för SF-nördar.

Då jag inte är den som följer serier, undantaget Heroes och The Cell, för länge sen, kändes det bra. Min oro, med amerikanska seriers bakgrund är att de aldrig kommer komma till avslut. Vad tror ni?

Sen undrar jag varför "Eve" är så tydligt i loggan. Mina associationer går till extiction events, någon ordlek med namnet Eva och någon sorts liknelse med bibeln, alternativt ufo-någonting.

Hur som helst, första avsnittet får en solid nördfyra.

onsdag 22 september 2010

Planet Athena

Om eller när jag ska spela Apocalypse World så ska jag nog se till att göra det i John Harpers setting, Planet Athena. En övergiven grupp kolonisatörer som får stå för det postapokalyptiska med härliga Aliens-vibbar. Det påminner mig om delar av Eclipse Phase värld, med gatecrashing konceptet.

Det här är en miljö jag gillar och som jag tror är klart underutnyttjad i rollspel, att vara kolonisatör på en ny planet. Det passar både för intrig, sociala konflikter och väpnade konflikter. Jag gillar just sånt, man kommer till en ny plats med en massa förhoppningar som snabbt går i kras när gruppdynamik gör sig påmind.

Det svenska rollspelet Utpost från Urverkspel, som aldrig kom ut, skulle också passa in i den här genren.

Har ni andra förslag på bra kolonisatörsmiljöer?

lördag 18 september 2010

SSK 2010

Idag besökte jag Stockholms Spelkonvent. Bakis. Sjysst lokal kan jag säga och sjysst att folk spelade Coriolisscenariot vad jag fick höra.

Eftersom vi planerar att få ut det som pdf är vi väldigt intresserade av avd ni tyckte. Bra som dåligt? Gärna med förslag på lösningar avseende det som upplevs som dåligt. Lämna kommentarer här eller mejla dem till mig (konkonkon - snabel a - hotmail punkt com).

Ser fram mot alla kommentarer! Tack på förhand!

onsdag 15 september 2010

Iskallt Inferno - det finns platser kvar!

Ville bara informera om att det finns lediga sessioner till Iskallt Inferno på SSK. Det går med andra ord bra att komma dit på drop-in nu! Så samla ihop ett gäng och prova om ni klarar Surhas bistra väder.

torsdag 9 september 2010

Warhammer vs. Barbarians

Igår spelade vi vår tredje session i Gathering Storm. En helt ok spelomgång, även om jag upplevde att min Bailiff karaktär sög när det väl dök upp saker med onda avsikter (läs:strid).Mer sociala konflikter helt enkelt. Annars kan man säga att första delscenariot hade mycket av 80-tal i sig och var inte helt metalogiskt.

Men det är egentligen inte det jag vill tala om. Ni som läst tidigare om vår Warhammerkampanj, vet att vi har haft lite svårt för alla pluppar, delvis på grund av att vi har dålig plupp-disciplin, men också –insåg vi igår, pluppar och kort på onödiga sätt.

Här kommer Barbarians of Lemuria in, ett enkelt Sword and Sorcery-spel. Vi provspelade det förra veckan och åh, vad härligt det va. Snabbt, naturligt rollspel, spännande och en massa saker hände.

På 3,5 timmar hann hjältarna:
träffa en gammal fånge och få en skattkarta,
fly från en fängelsehåla,
kämpa med otaliga vakter på en arena,
dräpa en ondsint kommendant (och kidnappa hans dotter),
fly mot hamnen i en vagn,
resa med ett galärskepp,
landstiga på en bortglömd ö,
hugga sig igenom djungeln undvika fällor och dräpa kannibaler (och förlora nästan alla sina slavar på kuppen),
samt till sist - hitta ett uråldrigt tempel och under det katakomber, mer fällor, en stor sal och dräpa en uråldrig orm samt en odöd magiker innan de roffade åt sig så mycket guld och juveler de kunde och återvände till galärskeppet... Bara för att finna det övertaget av en av karaktärernas ärkefiender.


Med andra ord lika mycket som det skulle tagit ett par månader att göra i Warhammer...

Vad kan man säga, varför spela Warhammer?

måndag 6 september 2010

The Windup Girl

 The windup girl är boken som vann förra årets Nebula- och året Hugopriser. En del skulle kalla det här för biopunk, men för min del är det den sorts postapokalyps. Den apokalyps vi kan förvänta oss, på grund av miljöförstörelse, översvämningar och tillbakadragande av ekonomin. Helt enkelt en långsam och utdragen händelse som inte märks förrän den är ett faktum.

När jag läser den här typen av böcker, får jag känslan att i en framtid kanske det inte är självklart med att ta ett varmt bad till kvällen, för den energi eller mängd vatten som går åt. Med den lilla avstickaren återgår vi till boken.

I bokens framtid har biotechföretag tagit över världen, först efter att de förstört den med genetiska grödor, modifierade katter och olika typer av växt- och humana virus. Tagit över är väl inte hela sanningen, för Kungadömet Thailand håller fortfarande stånd mot kalorimännen och grödoföretagen.

Efter en expansion av västväldens tänk och konsumtion (läs: idag) har den stora Kontraktionen skett, något som verkade börja med att all olja tog slut i kombination med växthuseffekt som lett till översvämningar och förödelse. Världen använder nu snabba klipperskepp och zeppelinare för den lilla handel som finns. Fabriker drivs av biomodifierade mammutar (megodonter) eller helt enkelt människor som med sin svett och förbrukning av kalorier driver avancerade fjädersystem. Fjädersystem som också används för att lagra energi.

Överallt i boken stöter vi på denna retroteknologi, fjäderdrivna vapen som skjuter sylvassa diskar och handpumpas av skytten, fläktar i hotellrum som dagligen vevas upp av ”fläktgubben”, handvevade radioapparater, fjäderdrivna motorbåtar. Klipperskeppen som beskrivs är smäckra katamaraner eller segelbåtar med bärplan som dras upp av gigantiska spinnakrars eller skysegel. Bara armén och inflytelserika politiker har tillgång till bilar som drivs med koldiesel, något som nästan anses hädiskt.

I den här världen, i ett Bangkok som är omslutet av hav och fördämningar, där dagligen munkar välsignar stadens sju kolpumpar som gör att staden ännu inte försvunnit under havet –här utspelas boken.

Vi får följa en kaloriman, en genetisk jägare utsänd av AgriGen på sin jakt efter en sädesbank. Han stöter ganska snabbt på en windup girl. En genetisk, steril människa som japanerna skapade när deras befolkningspyramid stod på sin spets och genom ett genetisk trick rör sig hackigt, för att med snygg koreografi kunna utföra teritualer.

Boken följer i olika kapitel flera olika personer vars historia vävs samman. Från Tigern tillhörande miljöministeriet som förstör olagliga varor, till den flyende kinesen från Malaysia, som blivit av med hela sin familj i folkmordet på kineser av de Gröna Banden. Alla karaktärer känns levande och välbeskrivna. Historian är spännande liksom den värld som beskrivs. En värld som känns mer möjlig än en radioaktiv ödemark.

Jag ger den fyra starka nördar. Det är nog ett ”måste-läsa” för sf-nördar, i alla fall de som inte är totalt rymdfixerade.

söndag 5 september 2010

FreeMarket -Karaktärsskapande

Ni som är insatta vet redan att FreeMarket utspelar sig på en rymdstation i Saturnus omloppsbana. Har man kollat hemsidan  senaste året finns också exempel på rollformulär. Något som inte gjorde mig klokare när jag kollade in dem.

Nu har jag läst första kapitlet, som handlar om rollpersonen eller user som den kallas. Speleldare är superuser. Det är nog det första jag gillar med spelet, neologismerna som känns genomtänkta och inspirerande. Lite självklara men samtidigt ger dem minst lika mycket setting som andra spel får av kampanjkapitlet.

Färdigheter (Experiences) har namn som Ghosting (smyga/stjäla), Thin Slicing (ungefär intuition eller snabba beslut), Social Engineering (olika sociala färdigheter som använder ordets makt), Shaping (sociala färdigheter och manipulation med kroppsspråk) och Wetwork (våld) ger en genast en känsla för välden och systemet.

Utöver sina färdigheter har man också Interface som är en blandning av databas, specialkunskaper, cybernetik och bionik (i andra spel) och Tech. Båda dessa förmågor har tre olika taggar som talar om hur de kan användas i spel och i konflikter, där en av taggarna är en färdighet.

Till det har man långtidsminnen (som är extra viktiga händelser tidigare i ens liv) och korttidsminnen (något som hände igår). De är också "taggade" i det att man bör inkludera tre av fem koncept: en person, en plats, en MRCZ (mer om det nedan), ett föremål eller tech och en händelse (action).

Gillar det, som spelar förstår man och tänker genast på hur de mekaniskt kan fungera i spelet. Det skönaste med minnen är att det verkar som man kan sno dem och förändra dem, med färdigheten Flood/Bleeding.

Sist, men egentligen först, så har man sin Geneline, som med tre taggar och ett namn beskriver ens genetiska/historiska bakgrund.

MRCZ, som uttalas "mercy" är grundarnas sammanslagna grupper av olika specialister när stationen grundandes (Multinational Regional Cultural Zones), som i nuläget är grupper av individer med samma mål. Med andra ord ett sorts gruppkoncept. Alla users snackar ihop sig om en MRCZ och den får olika egenskaper som bokförs på ett eget rollformulär.

Slutligen har man flow, som är den valuta som används och bygger på ens sociala status och rykte. Flow krävs för att man ska gå in i en konflikt. Tech kan också användas som bytesvaluta i vissa fall.

På det hela gör karaktärsskapandet mig himla sugen på att spela FreeMarket.

fredag 3 september 2010

Freemarket har kommit

Äntligen har mitt Freemarket kommit, Sorensens och Cranes nya rollspel. Spännande med kortlekar markörer etc. Ska bara se när man hinner läsa. Sen finns det redan färdiga rollpersoner, tolkar jag det som, så det borde gå att starta upp snabbt.

onsdag 1 september 2010

The book of Eli

Jag får en känsla av att postapoklayps är inne. Jag har exponerats minst tre gånger senaste månaden. Har senaste året läst (delar av) tre olika postapokalyptiska rollspel (Eclipse Phase, World Apocalypse och Atomic Highway) och försökt se en film, The Road, vilket jag inte stod ut med.

Ikväll har jag sett Book of Eli, en historia om vandraren Eli (Denzel Washington), som är på väg västerut i ett förstört framtida USA. Trettio vintrar har gått sedan ”Blixten” som förstörde välden och öppnade skyarna. Efter det brände solen världen och människorna som vände blicken mot solen brände ut sina ögon och blev blinda.

I den här världen finns bara råhet och den starkes rätt kvar, vad det verkar. Och Eli med en bok. Jag anar genast vilken bok det är, men väntar för att se om jag har rätt. Boken är eftertraktad och historien handlar om jakten efter Elis bok. Att mannen som jagar spelas av Gary Oldman skadar inte, kan jag tycka.

Jag gillar cinemtaografin – skuggor, siluetter, frånvaro av färger, en himmel som inte passar ihop eller är som en kuliss till världen. Filmen är som gjord för hur jag skulle visualisera Apocalypse World, men mer jordnära. Jag ska inte säga mer. Du ska se filmen.

Jag ger den fyra nördar.

Iskallt Inferno

Fria Ligan presenterar framsidan till Iskallt Inferno, konventsscenario på Stockholms Spelkonvent 2010. Skynda och anmäl er!