onsdag 2 juni 2010

Vem skriver vi egentligen åt?

Sommarkväll, ett glas rosé och förnöjsamhet. Kändes som det var dags att skriva några ord. Idag hade jag en kort diskussion med en nördkollega i Fria Ligan. Och eftersom han inte fått upp Fria Ligans blogg så får jag chansen att skriva om hans - och mina - tankar här.

Frågan är alltså vem man egentligen skriver åt. Generellt så skrivs det mesta rollspelsmaterialet till spelledare, det vill säga en fjärde- till femtedel av de som spelar rollspel. Ganska dåligt kan man säga. Eller i alla fall outnyttjat. Undantaget regler och vissa delar av kampanjböcker så är inget skrivet direkt till spelarna, eller har jag fel? Utan att tänka efter allt för länge (typ två sekunder) så kan jag bara komma på Spelarboken till Ereb Altor och Spelarböckerna till Mutant: UA som exempel. Och då var bara Ereb Altor-boken den med egentliga uppslag för spelarna att dra iväg på egna äventyr (dvs. inte en regelbok som Spelarböckerna).

I våra Fenix artiklar riktar vi oss till alla, både spelare och spelledare, och i det senaste numret gör vi spelledardelar kopplade till spelarmaterialet i Fenix. Men man kan gå ännu längre, man kan se till att allt som är grafiskt riktas till spelarna. I spelledardelen till Mysteriet på SS-18 finns en massa bilder som visar upp för spelledaren. En massa tid läggs på layout till spelledaren. All den grafiska kapaciteten skulle ju egentligen rikta sig direkt till spelarna, alla bilder skulle vara relevanta och finnas som spelarmaterial. Spelledaren behöver i princip en olayoutad text, som dock är lättläst med klara styckesindelningar och många underrubriker. Något som det är brist på i rollspelstexter.

Det får bli Fria Ligans nya mål, i våra produktioner i alla fall. Vad tror ni? Nästan självklart va?

4 kommentarer:

  1. Inte självklart alls. Lite lättköpt och dåligt genomtänkt skulle jag faktiskt säga om du ursäktar. Och så har ni missat (åtmninstone) 3 mycket viktiga saker. Tillbaks till ritbordet! ;)

    Vänligen,

    /Patrik

    SvaraRadera
  2. Kostas post var möjligen lite tillspetsad men jag håller fast vid att alldeles för mycket kraft tillägnas en person i spelgruppen. Patrik, du får gärna förklara vad som är lättköpt och dåligt genomtänkt och vilka 3 saker vi missat?

    SvaraRadera
  3. Så gärna. Men, precis som kosta hårddrog sitt inlägg hårddrog jag mitt svar. Men jag tänker ungefär så här:

    För det första, att ställa SL och spelarnas intresse mot varandra är kontraproduktivt. Spelgruppen har ett gemensamt intresse, det är att spela bra och roligt rollspel. Alla, såväl Sl som spelare, är likvärdiga deltagare och alla ska ha roligt. Ska man konstruera och ge ut äventyr bör man ha detta i fokus. Allt som hjälper till med detta är bra och kostas idéer om att alla bilder ska kunna användas som handouts och att SL behöver väl strukturerad text passar som hand i handske med detta.

    För det andra; SL och spelare upplever inte samma produkt. Det briljanta äventyr ni har skrivit upplevs av spelarna genom SLs förmedling. Det är i allas intresse, SL, spelare, konstruktör att underlätta denna förmedling och göra den så bra som möjligt. I coriolis ligger ett stort ansvar på SL, han ska läsa de långa äventyr ni konstruerar och planera hur han ska göra bra spelsessioner av dessa. För detta behöver han all hjälp han kan få. Spelarna kommer att spendera mycket mindre tid med boken, de får förhoppningsvis se ett antal fräcka illustrationer som förhöjer stämningen men annars har de ingen större kontakt med det tryckta verket, de spelar det däremot. Om man lägger en del krut på att göra SLs inläsning och förberedelser lätta och njutbara (tex genom trevlig layout som gör att man orkar igenom alla sidorna) ökar chansen att äventyret blir spelat. Och är det något som ingen alls har någon nytta av så är det ett äventyr som inte blir spelat. Och såna finns det många av.

    För det tredje, och det gäller mest er som skriver och kommersiellt publicerar äventyr, äventyren köps ofta av SL för att han tycker de verkar fräcka och vill spelleda dem. Gruppen kanske köper reglerna gemensamt men i min erfarenhet är det oftast SL som skaffar äventyren. Då är frågan, varför ska han köpa det äventyr ni har gjort och inte någon annans? Om ni lägger lite krut på att få boken att se attraktiv ut i SLs ögon så är det antagligen väl värt det ur kommersiell synvinkel för er.

    Mina två birr,

    Patrik

    SvaraRadera
  4. Tre birr ;)

    Men jag hårddrog , tänkte på det i efterhand - det lät lite som jag ville att SL skulle läsa oformaterade textfiler - men fy fan, vem skulle orka det.

    Så absolut - vi kommer göra snygga äventyr till SL, men tänka på att alla bilder etc ska kunna användas som spelarmaterial och gärna finnas i separata filer att (skriva och) dela ut.

    Inlägget handlar nog egentligen om andra produkter än just äventyr.

    SvaraRadera