lördag 6 februari 2010

Slutet är nära...

Ja, så känns det, inom kort, kort borde Ljusblomman bli färdig. Korrektur och omskrivnign av diverse olycklig svenska är det enda som är kvar.

Samtidigt börjar vi att arbeta på Fenix-bilagan om Gränsrymden och Djachroum till Horisontens Ände. Målet med texten är att den ska suga in folk direkt och ge en massa frön till scenarion. Vi försöker arbeta ner det till rätt korta texter uppbrutna av [rutor] med korta förklaringar av kultur, platser och händelser. Här är ett smakprov.

Khayaalträdgårdarna.
Spritt runtom på olika asteroider där Ahilars stam tidigare bodde finns de berömda och oftast gömda Khayaalträdgårdarna. Trädgårdarna fungerar som oaser där asteroidvandrare och wallahs kan vila ut och fylla på sina syrereserver. Till skillnad från de vanliga syreoaser som nomaderna och asteroidprospektörerna bygger längs sång- och vandringslederna på de större asteroiderna, är Khayaalgårdarna verkligen trädgårdar och inte bara nedsprängda bunkrar. Deras utseende varierar från betäckta tält i klippskrevor till grotträdgårdar.

Det alla trädgårdar har gemensamt är att de är självregenererande och antar en cyklisk skepnad. Växtligheten föder sig själv via det svaga ljus som kommer från fjärran Kua. I grotträdgården på Hajia finns mossor i grönt och orange som under varje cykel blommar ut i små fjärilar som flyger omkring i grottan. När de dör bildar de nya skott och cykeln sluts. Likadant är det i bambuskogen på Farafra-asteroiden, där bambuskotten blommar ut i helixformade blad, alltid i olika färger som sakta singlar ner mot marken för att bilda nya skott. Varje cykel ger ett nytt mönster på bladen.

Det sägs att kodabban Wahina skapade de olika trädgårdarna som konstverk och för att förfina sitt bioskulpteringshantverk. Ingen vet säkert och Wahina kan inte svara då hon försvann i samband med massakern av Ahilarbosättningen på Daka 3.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar