söndag 3 januari 2010

WHFR 3, Tome of Blessings

I den tredje delen av min utdragna recension av WHFR3, ger vi oss på prästerskapet och böner. I den här boken, liksom nästa, Tome of Mysteries, avhandlas två specifika karriärer och även en massa bakgrundsmaterial om religion respektive magi.

När jag läste boken, slog det mig hur lite religion och böner överhuvudtaget förekom i det ursprungliga svenska rollspelet, Drakar och Demoner. Samtidigt så beskrevs gudar och böner mer utförligt i dess förlaga eller tvillingspel, RuneQuest. Varför? Antagligen har det väl något att göra med att Sverige är så pass sekulariserat, antar jag.

Åter till boken, som är knappa femtio sidor. De olika kapitlen beskriver tro i den Gamla Världen, de olika officiella kulterna, andra religioner, kätterier och kaos, gudomliga regler och slutligen hur man spelar en präst.

De första fyra delarna kan sägas vara kampanjmaterial, som på ett bra sätt beskriver hur viktigt och närvarande religion och de officiella kulterna är, liksom går igenom de stora gudarna. Vid varje gud ges också exempel på typiska trossatser och regler, exempelvis ”Vissla inte på däck” (Manann), ”Motarbeta odöda och nekromantiker” (Morr), ”Lyd order, för dina överordnade känner till Sigmars vilja bättre (Sigmar), ”Svartkrutsvapen och bågar är de fegas vapen” (Ulric) etc. Det beskrivs även olika festivaler och ritualer i Reikland, liksom vanlig vidskepelse.

De icke-mänskliga gudarna (dvärgar och alver) beskrivs bara i några korta stycken, med medföljande tabell, vilket är lite tråkigt.

Naturligtvis beskrivs de olika kaoskrafterna, liksom vanliga kätterier, kaoskulter och häxjägare.

Texterna i de förts kapitlen är bra och ger den oinsatte en massa känsla för den Gamla Världen och Imperiet. Väl värd läsning helt enkelt.

I det femte kapitlet tas regler för att åkalla böner fram. Kortfattat så har alla präster en viss nivå av ”gunst” (Favour) av sin gud, som kan läggas på böner. Två steg krävs för att åkalla en bön, först själva åkallandet och sen att lägga tillräckligt gunst för att få effekt på bönen. Finns inte tillräckligt med gunst kommer det att fortsätta dras (nästa runda) tills man uppnått nivån, varpå bönen tar effekt. Mängden gunst man har är normalt Willpower men kan minska och stiga under olika omständigheter. Åkallandet är specifikt för olika böner som liksom andra manövrar representeras av specifika kort. Gunsten räknas med pappamarkörer.

Det sista kapitlet tar upp hur en präst kan rollspelas, hur präster utbildas i Imperiet och ger råd hur man ska välja gudom. Tyvärr beskrivs bara Morr, Shallya och Sigmar. För varje gudom tas det upp hur man tillber, olika kampanjförslag (av enkel variant, ”En gren av Morriter har skådat in i avgrunden för länge och blivit kätterska nekromantiker. Utrota kättarna och rena kulten”) och deras specifika egenskaper. Sista sidan i boken och kapitlet avslutas med prästens tros (Faith) förmåga, som är specifik för varje gudom. Shallyas variant är att ge prästen en extra gunst varje gång hon befinner sig inom nära avstånd från någon med kritisk skada.

När jag hade läst den här boken kände jag verkligen för att spela präst, förslagsvis för Morr. Återstår och se vad jag vill spela efter nästa del, Tome of Mysteries.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar