fredag 31 december 2010

Irrfärder: 2010

Året är näst intill slut. Dags att sammanfatta vad som skett och vad jag gaggat om samt allt som jag glömt att följa upp.

Jag kan konstatera att jag haft mer trafik i år än förra och skrivit mer inlägg, vad det nu förtäljer. Ska hålla mig kort avseende statistik, för jag vet ändå inte hur jag ska få fram allt. Men det jag lätt kan se är sånt som hänt efter att Blogger startade sitt statistikverktyg. Populäraste inläggen sen juni 2010 är Apocalype World har anlänt och Världens bästa rollspel (just nu) där jag snodde trafik från Piruett så de räknas väl inte. I verkligheten var det mest frekventerade Onlinematerialet till Mahanjis Väktare. Annars är bokrecensioner vanliga på top 10 med Ark, Flood och The January Dancer.

Våra två misslyckanden, att få färdiga innan årets slut, Maskmakaren och Iskallt inferno finns även här. Slutligen är det väl värt att nämna att Warhammer vs Barbarians var av relativt stort intresse och att i mina ögon vann Barbarians till slut.

Då lämnar vi statistiken och kollar vad som egentligen har sagts här. Till att börja med kan det alltid vara kul att se vad som hände med ens Nyårslöften. Hoppsan, det var mycket som skulle hända:

Jag hoppas, men lovar inte, att jag under det kommande året ska kunna avsluta Lubau-sekvensen, få åtskilliga delar av Horisontens ände färdiga i vårt samarbetsprojekt (däribland något konventsscenario). Det vore också himla kul att få upp en sida om [Projekt] Fornfynd och Skattemarker och [Projekt] Awadhi-systemet, men det beror lite på.

Man kan konstatera att L2 inte blev färdigt, men HÄ-associerade saker kom ut. De två [Projekt]:en får man skämmas för. Däremot fick jag i alla fall en del rollspel spelade 2010: WHFR3, Rogue Trader, 3:16, BoL och V0. Men ni ska veta att det varit diskussioner om spel (eller var det hösten 2009).

Annars började året med en rad WHFR3 recensioner och referat (se januari). Under våren spelade det en hel del Warhammer som kändes nytt och spännande med en massa potential.

I god anda var det förseningar av Ljusblomman till mars för att matcha den till vårens magnum opus från Fria Ligan, Fenixbilagan Gränsrymden och Djachroum, som också var öppningen för Fria Ligan som grupp eller så. I alla fall officiellt. Jag minns med glädje hur vi fick mejl och ett telefonsamtal från Järnringarna som var nöjda med Fenixbilagan, som passade som en pusselbit i deras vision av tredje horisonten.

I början av året skrev jag om att jag hade lite egna rollspelsambitioner eller tankar, men så mycket mer blev det inte. I mars var det mycket diskussioner på piruett.se om rollspelmoduler och jag funderade mycket på Scenarioskrivande till Coriolis. I relation till det skrev jag om Resan som koncept för äventyr eller rollspel, något som jag tycker är underutnyttjat men många andra tycker är bara att snabbspola förbi. Annat i rollspelsbranchen handlade om vem vi ska skriva för. Vi skriver för mycket material för spelledare och för lite för spelare, som samtidigt kan vara väldigt lata och inte orka läsa in sig.

Nästa stora grej för min del var ju att Mahanjis väktare fanns att förbeställa i mars. Under våren hann vi sen avsluta Mysterier till Gränsrymden, som var spelarmaterial till två fullängdsscenarion där det ena ännu inte är färdigt. Sen tog det stopp kan man säga om man är hård. Under sommaren väntade en hel del folk på att Mahanjis väktare skulle dyka upp. Det tog sin tid, men det var härligt att få den i handen tillslut, lite mer än sex månaders skrivande, 10 spelsessioner av speltest och mycket, mycket kartor. Blev tillsagd av Järningarna att inte göra så mycket kartbeskrivningar i fortsättningen. Check.

Nästa stora nyhet, var min nya leksak, iPaden (”paddan”) som införskaffades i april när den var världsny och jag var fast i Nordamerika på grund av masshysteri relaterat till osynligt damm som inte kunde ses med satelliter, markradar, flygradar eller ens gjorde någon påverkan på flygmotorer. Den visade sig var en grym leksak och även hjälp vid rollspel [länk]. Naturligt nog ledde paddan till att jag började köpa E-böcker som jag till en början läste mest på ifånen, för jag – öhh – orkade inte släpa på paddan.

På Gothcon släpptes en bomb som kanske var en riktig nuke för Riotminds om man får döma av diskussionen på piruett igår. Delar av idén att gå online är nog inte dum, Rollspel ska ju in i den digitala eran förr eller senare. Under slutet av sommaren så diskuterades det vilt om rollspelens död – för mind el blev det en skön Nördöl av det.

Under sommaren fick jag också vårt första frilansverk (frilansare till frilansare = gästskribent), Iskallt Inferno av Adam Palmqvist (Coffinshaker på Järnringen Forum), som efter redigerande blev ett av de mest lyckade, eller spelade scenariona på SSK 2010.

I slutet av sommaren skrev jag en hel del på bloggen, nu fick jag mina exemplar av Apocalypse World och Freemarket som jag skrev en del om men aldrig kom till slutkläm på, mest för att jag inte hade någon som ville spela det och att jag inte fattade kortmekaniken. Vi hade även några lyckade sessioner med the Gathering Storm och Sociala konflikter i Warhammer, men sen tog WHFR3 slut.

Warhammer slogs lätt ut av Sword and Sorcery i form av Barbarians of Lemuria, som Nisse fått som recensionsexemplar för Fenix. Missa inte BoL är det enda jag kan säga.

Under slutet av hösten gick det segt. Vår grupp hade tröttnat på WHFR3 och vi diskuterade vad som skulle spelas härnäst (jag är vanligen för Coriolis i alla lägen). I brist på Coriolismaterial som jag skulle skriva (vi fick ju bara ut Surha i Fenix) och inspirerad av Eclipse Phase modulen Sunward (som jag inte heller läst) började jag fila på ett Phase Zero regelsystem baserat på V0. Annars var det mycket ”vägg” i slutet av året. Det stora lyftet var nog framsidan till Maskmakaren som fick mig på topp igen.

Året avslutades med en skön Coriolisrevival när vi testade ett alternativt spelsystem och en stark önskan om att göra brädspel (Coriolisbrädspel!) efter att ha spelat Skuggspelet.

Det blev en del recensioner under året. Under första halvåret handlade det om WH3 och 3:16. Under hösten blev det nog bara en halvdann genomgång av Freemarket.

Bokrecensioner blev det desto mer av och tydligen är de vällästa. Terminal World hade potential till att bli ett bra äventyrslandskap till Mutant, men som vanligt orkade jag inte slutföra det. Något inspirerad av piruett.se så rabblade jag lite senare upp Böcker jag skulle läsa (2 av 5 hittils och en i bokhyllan). Bäst var nog January Dancer men även The Windup Girl som jag läste i slutet av sommaren var något speciellt.

Filmrecensioner var det inte lika många, bara Solomon Kane och Book of Eli, som båda passade mitt humör när jag såg dem.

Slutligen - bildteasers är något jag själv gillar så det blev en del (liten försmakipad för rollspelaremysterier i gränsrymdeniskallt infernomaskmakarenen teaser till).

Ja det var det året. Jag får tacka er för att ni hängt på och hoppas att ni fortsätter nästa år – som blir ett Coriolisår! Och ett Fria Ligan år!

torsdag 30 december 2010

Skuggspelet, så ska ett brädspel vara

Här om veckan hade jag privilegiet att spela Skuggspelet med en av konstruktörerna. Skuggspelet är den brädspels-lika delen av Trakorienrollspelet, där större aktörer, Skuggfigurer, kan agera mellan spelomgångar i rollspelet. Mekaniken är den samma som i rollspelet, det vill säga tärningspölar men i skuggspelet så funkar Ödestärningar lite annorlunda.

Vårt syfte med at spela Skuggspelet var att testa det som brädspel framför allt, tror jag i alla fall.

För en som älskat Svavelvinter-sviten till Drakar och Demoner är det här det bästa som hänt på länge. Jag fick iklä mig den färdigskrivna rollen som Goba da Grummi, chef för underrättelsetjänsten med resurser i form av hemliga agenter, hållhakar på makthavare och informatörer.

Skuggspelet går ut på att medels komplotter lägga under sig så mycket sfärer (landområden i Trakorien som Milacke, Soblak etc) som möjligt och få så mycket inflytande som möjligt. Allt eftersom man får mer inflytande så kan man göra sina resurser starkare och få nya resurser. Jag fick till en zeppelondbrigad innan vi var färdiga.

Det sköna är att resurserna är ”rollspeliga” och man måste förklara hur man använder dem när man utför sina speldrag. Vad gör jag med mina hemliga agenter för att öka mitt inflytande i Tricilve?

Grundmekaniken bygger alltså på områden/sfärer där man startar med en viss mängd inflytande (0-3) och ett visst anta resurser med olika nivåer (1-3 vid start). Sen är det bara att försöka att utöka det genom komplotter.

Det är så här ett brädspel ska funka – reglerna hjälper, är rollspeliga och med Trakorien som miljö är det oslagbart. Men det skulle funka med andra miljöer bara man kan dem och det finns flavour.

torsdag 23 december 2010

God Jul!

Irrfärder tar en mindre julpaus, eller så skriver jag bara det här för att fylla ut bloggen. Hur som helst, jag får önska en God Jul till mina läsare!

Åter innan 2011.

måndag 20 december 2010

Planer, planer

Så här inför årets slut är det dags att blicka framåt - ja, man kan ju också blicka bakåt för att at sig en funderare om olika saker, men det kommer i ett senare inlägg.

Till att börja med kanske några blir besvikna då vi inte når fram med vare sig Iskallt Inferno eller Maskmakaren. Men vi var nära, det här året då. Och förhoppningsvis så kan vi trycka till dem precis efter nyår. Bådas texter är i princip klara, det fattas korrektur, layout och i Maskmakarens fall några bilder. Ärligt talat har dessa två alster varit ett par riktiga bromsklossar för oss. Vi har hållit på alldeles för länge och finslipat på texterna och storyn. Bättring till nästa gång.

Nästa år kan i alla fall bli ett bra Fria Ligan år och som man säger ibland, ett riktigt Coriolisår (blink). efter att vi klämt ut II och MM har vi bokat en mittbilaga i Fenix under våren - något jag hoppas blir i samma upplägg som Gränsrymden och Djachroum. Vi planera även ett kort besök på Lincon med ett scenario. Troligen uppföljaren till Ljusblommans Mörka Blad, del två i I Kandahs Skugga-sviten. Vi jobbar också med en ny kortversion av scenarion där man gör kortare scenarion att spela på en till två kvällar och inte detaljerar alla scener hårt. Typ ett upplägg med en sida bakgrund och synopsis, en sida med viktiga spelledarpersoner och platser för scenariot och två sidor med intro, akter och scenförslag med förslag på konflikter i scenerna.

I backspegeln kan man säga att Fria Ligans Coriolisår 2010 var helt okej. Om vi håller samma, om än långsamma tempo på hösten hinner vi med en mittbilaga i Fenix, fyra mindre artiklar, två 30-sidors scenarion och redaktionellt jobb för ett frilansgrej.

Sen har vi ju en hel drös hemliga projekt på gång. Mer om dem 2011.

torsdag 2 december 2010

Coriolisrevival

Det var länge sen vi spelade Coriolis. Vår spelgrupp har inte spelat det sen senhösten 2009. En del tröttnade och vi provade på annat (3:16, Mouse Guard, WH2, WH3, BoL och nu RT).

Här om dagen var det äntligen dags igen. Fria Ligan spelade början på ett litet äventyr med arbetsnamnet Ikonernas algebra och provade samtidigt ett alternativt system att skapa karaktärsbakgrunder (kan man säga). Efter en lite hackig start från spelledaren, som var jag, så blev det ändå riktigt bra. Det roligaste var kanske det interaktiva sättet vi skapade karaktärerna på.

Historien tar sin början i Lubaus största stad, Mehrabi, där Hjältarna av olika anledningar blir bjudna till en likvaka efter handelsmannen Fudirs sons bortgång. Bland professionella gråterskor, societetsskvaller och Kuas snabba solnedgång får de reda på att sonen dött oklart på sin arbetsplats, det fristående men Konsortiesponsrade företaget Industriell Algebra. Ett företag som konstruerar datadjinner, infomatalgoritmer, styrsystem och kod till semi-intelligenser.

Där lämnar jag det. Det var hur som helst himla kul att åter få spela Coriolis och spännande med ett delvis nytt gäng. Sen kanske det inte skadade att man fick vara spelledare.

måndag 29 november 2010

Drakar och Demoner går online






Ja, nu är det tydligen dags, DoDT tar steget ut i hyperrymden, typ. Fast jag ännu aldrig spelat - men med förnöjelse läst en del - så ska det bli spännande. Då kostnaden är helt ok (80 spänn för 3 månader), särskilt om tänker på hur mycket jag köper appar för till min 'fån och padda varje månad är det inte mycket att bråka om.

Om man köper nästa Fenix får man även en rabattkod (eller så är det numret jag har liggandes hemma) till Trudvangmodulen som är ett engångsköp.

Hoppas det funkar på mac...

tisdag 9 november 2010

Maskmakaren närmar sig!

Det är fullfart i Fria Ligans rollspelsfabrik - men om man inte får se något kan man inte veta det. Därför känns det som ett bra läge att lägga upp en ny bild till Maskmakarens Död. den är tyvärr inte högupplöst men så fort jag får den varianten, lägger jag upp den. På min iMac är det i alla fall den snyggaste bild som gjorts till någon av våra produkter. Håll till godo!

torsdag 21 oktober 2010

Vad har hänt?

Man kan undra varför det stått så lite om Coriolis på senare tid och så mycket mer om böcker och andra rollspel. Det enkla svaret är att vi inte gjort så mycket på senare tid av olika anledningar. Real life - kan man säga. I mitt fall har det varit lite av en "vägg" efter SSK som späddes på av att min stationära dator kraschade. Senaste två veckorna har jag suttit nästan varje kväll och försökt laga den med olika recovery diskar, omformateringar av ena partitionen på hårddisken och annat junk. Trött på det kan man säga.

Därför ska jag nu gå steget ut och konvertera från PC till Mac. Nästa vecka hoppas man.

Hur som helst, Fria Ligans Coriolisprojekt då - just nu är det omskrivning av Iskallt Inferno, nya kartor och layout som ligger först i pipeline. Samtidigt ska vår illustratör och layoutare Christian fixa det sista i Maskmakaren. En metaplott till Lubau ska jag också klämma ur mig. Tror det är det vi kan hoppas realistiskt på i år - och kanske en till grej som vi håller på så länge.

Så det är verkligen på gång!

måndag 11 oktober 2010

Phase Zero: Färdigheter

Efter en hel del klurande och hjälp med synpunkter här på bloggen och på rollspel.nu har jag kommit fram till följande lista med färdigheter:

Skytte: Hantering olika typer av projektilvapen som kinetiska- , strålnings-, sökar- och sprejvapen. Det inkluderar handhavande och enkel service.
Närstrid: Obeväpnad liksom beväpnad närstrid.
Rörelse: All typ av rörliga handlingar från, klättring, hopp, simning, sprint till flygning med morf som har den förmågan. Här ingår även noll-G manövrar och hantering av olika dräkter och exon.
Spaning: Inkluderar all typ av undersökning, spaning, rekognoscering, infiltration liksom kamouflage och konsten att smyga och ta sig fram osedd på olika sätt.
Manipulera: Konsten att få sin vilja fram genom olika typer av sociala kontakter. Inkluderar förmågan att köpslå, ljuga, bluffa, läsa kroppsspråk, hota, spela teater, förklädnad och leda eller föra befäl. Här ingår också den fingerfärdighet och avledningsförmåga som krävs för ficktjuveri och liknande.
Data och Mesh: Innefattar all typ av programmering, datamining, sökning och även hackning av olika system inklusive syntomorfer.
Pilot: Innefattar framförandet av flyg- , rymdfarkoster och aerostater. I det här ingår även navigering i rymden och användandet av skeppsvapen.
Fordon: Innefattar framförandet av alla typer av markfordon samt hanterandet av tunga markbundna vapen.
Konstruktion: Tillverkning av olika slag samt modifiering och komplicerade reparationer av föremål. Här ingår programmering av nanofabrikatorer. I konstruktion ingår också konsten att förstöra saker, utföra tekniska sabotage och hantering av sprängämnen.
Akademi: Olika typer av kunskapsfärdigheter som ibland kan ha praktiska tillämpningar. Här ingår exempelvis olika akademiska ämnen (bl.a. medicin), yrkeskunskaper, språk, konsthantverk och intressen. Specialiseringar kan läggas efter eget önskemål och varje specialisering ger en extra tärning i det givna ämnet. Specilaiseringen krävs också för att få tillämpa den akademiska färdigheten praktiskt. Akademiska specialiseringar kan i vissa fall ge extra tärning till andra färdigheter om gruppen tycker att det passar.

Det här får anses vara en preliminär lista. Har jag missat något viktigt?

Premissen för spelandet kommer vara det jag beskrev i tidigare inlägg och på rollspel.nu. Spelarna iklär sig rollerna som Agenter som arbetar åt den hemliga organisationen Firewall med syfte att skydda den transhumana mänskligheten mot existensiella hot.

För varje uppdrag plockar Firewall eller en specifik person (Controller) ihop en grupp frilansagenter till en Cell.

Cellen är gruppen av Agenter (som kommer ha förmågor, en sorts resurspoäng, taggar och möjligen olika individuella funktioner som är taggade) och Controllern är uppdragsgivaren eller Firewall:s röst till Agenterna och kan ordna morfar och utrustning beroende på uppdrag.

Jag kommer nu att ge mig in på morfarna och deras effekt i spel samt ”kostnad” för byten. Då det finns en helvetisk massa morfar i EP kommer jag bara att välja ut följande till Phase Zero: Basmänniska, Metamänniska, Spöke, Furie, Neotenisk morf, Sylf, Rostmorf, Studsare, Arachnoid, Ofid, Octopid och Svärmmorf.

onsdag 6 oktober 2010

Phase Zero

Så har jag kommit en bit på väg. Det stora problemet med att göra en lättare variant till Eclipse Phase är att det är ett komplicerat spel i den meningen att det finns ohyggligt mycket koncept i det som måste förenklas.

Bara att få till färdigheterna, det vill säga krympa ner det från den ohyggligt långa lista som finns är nästan omöjligt. I EP finns följande färdigheter (med olika specialiseringar tillråga på allt): Animal Handling, Beam Weapons, Blades, Climbing, Clubs, Control, Deception, Demolitions, Disguise, Exotic Melee, Exotic Ranged, Flight, Fray, Free Fall, Freerunning, Gunnery, Hardware, Impersonation, Infiltration, Infosec, Interfacing, Intimidation, Investigation, Kinesics, Kinetic Weapons, Medicine, Navigation, Networking, Palming, Perception, Persuasion, Pilot, Programming, Protocol, Psi Assault, Psychosurgery, Research, Scrounging, Seeker Weapons, Sense, Spray Weapons, Swimming, Throwing Weapons, Unarmed Combat, Academics, Art, Interest, Language och Profession.

Det jag valt just nu är att ha följande som färdigheter: Befälskap, Navigation/Astrogation (osäkert - kanske baka in i Pilot), Pilot, Fordon, Artilleri, Reparera,  Rörelse (inkl dräkt och exo), Spaning, Manipulera (alt namn Social kontakt), Skytte, Närstrid, Interface (dåligt namn, ev Hackning el Infosök).

Till det kommer visa kunskapsfärdigheter med spelarvalda specialiseringar som kan komma att hanteras annorlunda: Konst, Akademi, Intresse, Yrkeskunskap, Språk.

Antagligen fattas det något, vad? Ni som spelar EP – vad är extra viktigt att ha med?

Den enkla grunden som Tomas utvecklat för spelet är följande:

Färdigheter: Kompetens i ett särskilt kunskapsfält. Färdigheter mäts i en sifferskala från 0 till 5, där värdet motsvarar antalet sexsidiga tärningar som slås.

Taggar: Personliga särdrag som gör Agenten unik. Det kan vara personliga egenskaper, erfarenheter, mål, övertygelser, relationer eller till och med föremål. Taggarna graderas inte, antingen har man dem eller inte. Taggar kan både hjälpa och stjälpa en Agent, beroende på hur de används. Detta förklaras nedan. Även rymdskepp och andra föremål kan ha Taggar. Bara Agenter kan använda Taggar, aldrig SLP.

Ego: För att få hjälp av sina Taggar måste Agenten använda Ego. Dessa är av två slag, en personlig pott och en gemensam för hela Cellen. Ego används också till att bryta dödlägen i konflikter. Endast Agenter har Ego, inte SLP.

Det var allt för ikväll. Fortsättning följer.

måndag 4 oktober 2010

Sunward

Det har varit för lite rollspelsskriverier här på bloggen på senare tid. Mycket böcker med viss rollspelsvinkel, men inte rollspel. Det gör vi bot på ikväll. I helgen införskaffade jag mig nämligen den första kampanjboken till Eclipse Phase, ett oerhört ballt och snyggt transhumanistiskt postapokalyptiskt rymdrollspel.

Kampanjboken kallas Sunward och handlar om det inre systemet, det vill säga allt innanför asteroidbältet. Med det väcktes mina ”göra-rollspels-känslor” till liv. Jag har ännu inte läst boken. Bara bläddrat. Ärligt talat har jag inte läst hela Eclipse Phase. Jag läste världsdelen, en massa om rollpersonsskapande och hemligheter, men inte riktigt allt.

För min del var EPs regler för komplexa och dessutom T100 baserade, något jag instinktivt ogillar (med motivationen att min ”selektiva perception” går igång på max). Däremot gillar jag världen skarpt och en massa av de transhumanistiska koncepten. Framför allt är det möjligheten att byta kropp, ”slieving” som det heter i Sf-litteraturen, där jag först stötte på det i Richard Morgans Altered Carbon (som finns översatt på svenska).

Till bakgrunden hör det vi i vår spelgrupp snackat om –nämligen att göra korta en-träffs-spelomgångar. Ett rollspel, en kväll, färdiga rollpersoner och ett ballt scenario som lyfter fram spelet och världen och slut på en kväll. Jag fick idén när jag läste och recenserade Atomic Highway som jag tänkte modifiera till Sverige och Stockholm, med idéer från Flood och Ark-böckerna. Den såldes lätt in till vår spelgrupp och det var så vi provade Barbarians of Lemuria. Något annat har det inte blivit, mycket för att ingen orkar förbereda något. Vi skriver mest på Coriolissaker just nu.

In kommer nu Sunward och Eclipse Phase, så ballt men samtidigt ett svårt koncept eller en svår subgenre i science fiction för de som inte är fans eller inlästa. Dessutom krångliga regler.

Alltså, finns bara en utväg, att göra egna regler!

Okej, tänker ni, lätt att säga, mindre troligt att det sker, eller framför allt blir bra. Jag håller med. Jag tror inte jag är regelmänniskan nummer ett eller ens två för den delen. Jag är mer en världs och äventyrsskrivare om något. Som tur är tänker jag inte hitta på ett system från scratch. Jag tar helt enkelt idéer som vi i Fria Ligan jobbat med. Närmare bestämt en regelbas som Tomas (Harold på Järnringen Forum) kommit på till ett projekt vi håller på med och delvis inspirerat från hans andra grejer.

Så, då har vi en början, ett tärningspölbaserat system med ett fåtal färdigheter eller erfarenheter som jag tror jag vill kalla dem, lite inspirerat från BoL och Freemarket. Nu måste jag bara addera de specifika koncept som gäller för Eclipse Phase. Det första blir byte av kropp, som jag väljer att kalla morf helt enkelt.

Frågan är hur egenskaperna i morfen ska interagera med erfarenheter. Bara extra tärningar till erfarenheter, specialförmågor som är bundna till morfen eller något annat? Här behöver jag er input, eller förslag.

Dessutom behöver jag förslag på vad ni, som nu har läst EP, eller bara gillar att ”åsikta” tycker är de viktigaste koncepten att lyfta fram och regelifiera. Tack på förhand!

2 - 0 till BoL

Förra veckan spelade vi vidare i BoL, nu med Spindelgudens Gemål, en äventyrssamling med korta äventyr, lämpade för en kvälls spel styck. Först ut var "Argol och Nekromantikerns kniv", ett minst sagt spännande äventyr.

Med det här står det klart att BoL just nu vinner över Warhammer 3. Warhammer och The Gathering Storm tar nu en paus. Vi är inte helt redo att ge upp det helt, men just nu är det slut.

torsdag 30 september 2010

Ark, efter floden kommer rymden

Ark är den fristående fortsättningen på Flood, som jag skriver om här. Boken tar sin börjar parallellt med händelserna i Flood och följer personerna inblandade i det så kallade Ark 1 projektet som beskrevs i Flood.

Vad handlar den här boken om då, ännu en katastrof? Nej, nu handlar det istället om en sista desperat flykt från en sjunkande planet. Istället för att bygga båtar och flottar för att komma undan de stigande vattenmassorna ska man ta sig upp i rymden och hitta en ny planet. Och det i en hård sf-bok. Den stora fördelen med Baxter är just det att han kan ta vetenskapliga rön och extrapolera dem till något som känns trovärdigt. Det finns tydligen teorier om hur FTL kan fungera.

Som ni anar kommer man iväg och det är här det roliga tar sin början. De konflikter som uppstår mellan originalpassagerare, fripassagerare och kommande generationer. Sånt jag gillar. Känner igen temat från exempelvis Rama III där det också handlar om det som händer när man ska starta upp det nya perfekta samhället. Liknande idéer finns i Kim Stanley Robinsons Mars-trilogi, många av Ben Bovas böcker och rollspelet Freemarket.

Jag tro det här lämpar sig väl för rollspel och temat finns ju, nybyggare eller kolonisatörer långt hemifrån. Antagligen är det samma dröm som nybyggare som sökte sig till Nya Världen hade.

Det här är bokens styrka och det som gör den värd att läsa. I ärlighetens namn läste jag Flood mest för att jag hade råkat läsa baksidan på Ark och visste att rymden figurerade i historien.

Ska du läsa Ark? Gillar du Baxter ska du givetvis läsa den, men annars så finns det mycket mer bättre saker att läsa. Jag ger boken ändå en svag nördfyra.

onsdag 29 september 2010

The January Dancer

The January Dancer av Michael Flynn är en bok man ska läsa som sf-nörd! För första gången på länge har jag hittat någon som har lika bra språk som normen i genren, Iain M Banks.

Till att börja med så läste jag boken på fel sätt, upphuggen med andra böcker och med ett långt uppehåll. Gör inte det felet. Boken är lite svår att komma in i men ge inte upp utan kör på och du kommer att belönas stort.

Boken utspelas långt in i framtiden när mänskligheten spritt sig i Vintergatan. Till en början får man följa kapten January på skeppet Los Angeles när de hittar en gammal artefakt. Men allt eftersom boken framskrider byter man huvudpersoner. I början av varje kapitel får man höra hur en gammal tiggare på planeten Jehova diskuterar historien med en kvinnlig trubadur och harpspelare innan nästa del i historien berättas.

Det här är space opera på bästa sätt. Kopplingarna till vår värld märks i namn och historia, exempelvis när olika gamla gudar nämns – Newton, planeternas gud, Maxwell, atomernas gud och Einstein, guden som med sina runor försöker sammanföra de två.

Jag ska inte berätta mer. Det är bara att börja läsa. För er som spelar Coriolis kan jag säga att jag fick härlig Coriolisinspiration av olika delar av boken

Jag ger den en klar nördfyra.

söndag 26 september 2010

The Event

Ikväll hade NBC: s nya serie, The Event, premiär. Bara sex dagar efter världspremiären. Jag måste säga att jag gillade början, särskilt slutet på avsnittet. Något för SF-nördar.

Då jag inte är den som följer serier, undantaget Heroes och The Cell, för länge sen, kändes det bra. Min oro, med amerikanska seriers bakgrund är att de aldrig kommer komma till avslut. Vad tror ni?

Sen undrar jag varför "Eve" är så tydligt i loggan. Mina associationer går till extiction events, någon ordlek med namnet Eva och någon sorts liknelse med bibeln, alternativt ufo-någonting.

Hur som helst, första avsnittet får en solid nördfyra.

onsdag 22 september 2010

Planet Athena

Om eller när jag ska spela Apocalypse World så ska jag nog se till att göra det i John Harpers setting, Planet Athena. En övergiven grupp kolonisatörer som får stå för det postapokalyptiska med härliga Aliens-vibbar. Det påminner mig om delar av Eclipse Phase värld, med gatecrashing konceptet.

Det här är en miljö jag gillar och som jag tror är klart underutnyttjad i rollspel, att vara kolonisatör på en ny planet. Det passar både för intrig, sociala konflikter och väpnade konflikter. Jag gillar just sånt, man kommer till en ny plats med en massa förhoppningar som snabbt går i kras när gruppdynamik gör sig påmind.

Det svenska rollspelet Utpost från Urverkspel, som aldrig kom ut, skulle också passa in i den här genren.

Har ni andra förslag på bra kolonisatörsmiljöer?

lördag 18 september 2010

SSK 2010

Idag besökte jag Stockholms Spelkonvent. Bakis. Sjysst lokal kan jag säga och sjysst att folk spelade Coriolisscenariot vad jag fick höra.

Eftersom vi planerar att få ut det som pdf är vi väldigt intresserade av avd ni tyckte. Bra som dåligt? Gärna med förslag på lösningar avseende det som upplevs som dåligt. Lämna kommentarer här eller mejla dem till mig (konkonkon - snabel a - hotmail punkt com).

Ser fram mot alla kommentarer! Tack på förhand!

onsdag 15 september 2010

Iskallt Inferno - det finns platser kvar!

Ville bara informera om att det finns lediga sessioner till Iskallt Inferno på SSK. Det går med andra ord bra att komma dit på drop-in nu! Så samla ihop ett gäng och prova om ni klarar Surhas bistra väder.

torsdag 9 september 2010

Warhammer vs. Barbarians

Igår spelade vi vår tredje session i Gathering Storm. En helt ok spelomgång, även om jag upplevde att min Bailiff karaktär sög när det väl dök upp saker med onda avsikter (läs:strid).Mer sociala konflikter helt enkelt. Annars kan man säga att första delscenariot hade mycket av 80-tal i sig och var inte helt metalogiskt.

Men det är egentligen inte det jag vill tala om. Ni som läst tidigare om vår Warhammerkampanj, vet att vi har haft lite svårt för alla pluppar, delvis på grund av att vi har dålig plupp-disciplin, men också –insåg vi igår, pluppar och kort på onödiga sätt.

Här kommer Barbarians of Lemuria in, ett enkelt Sword and Sorcery-spel. Vi provspelade det förra veckan och åh, vad härligt det va. Snabbt, naturligt rollspel, spännande och en massa saker hände.

På 3,5 timmar hann hjältarna:
träffa en gammal fånge och få en skattkarta,
fly från en fängelsehåla,
kämpa med otaliga vakter på en arena,
dräpa en ondsint kommendant (och kidnappa hans dotter),
fly mot hamnen i en vagn,
resa med ett galärskepp,
landstiga på en bortglömd ö,
hugga sig igenom djungeln undvika fällor och dräpa kannibaler (och förlora nästan alla sina slavar på kuppen),
samt till sist - hitta ett uråldrigt tempel och under det katakomber, mer fällor, en stor sal och dräpa en uråldrig orm samt en odöd magiker innan de roffade åt sig så mycket guld och juveler de kunde och återvände till galärskeppet... Bara för att finna det övertaget av en av karaktärernas ärkefiender.


Med andra ord lika mycket som det skulle tagit ett par månader att göra i Warhammer...

Vad kan man säga, varför spela Warhammer?

måndag 6 september 2010

The Windup Girl

 The windup girl är boken som vann förra årets Nebula- och året Hugopriser. En del skulle kalla det här för biopunk, men för min del är det den sorts postapokalyps. Den apokalyps vi kan förvänta oss, på grund av miljöförstörelse, översvämningar och tillbakadragande av ekonomin. Helt enkelt en långsam och utdragen händelse som inte märks förrän den är ett faktum.

När jag läser den här typen av böcker, får jag känslan att i en framtid kanske det inte är självklart med att ta ett varmt bad till kvällen, för den energi eller mängd vatten som går åt. Med den lilla avstickaren återgår vi till boken.

I bokens framtid har biotechföretag tagit över världen, först efter att de förstört den med genetiska grödor, modifierade katter och olika typer av växt- och humana virus. Tagit över är väl inte hela sanningen, för Kungadömet Thailand håller fortfarande stånd mot kalorimännen och grödoföretagen.

Efter en expansion av västväldens tänk och konsumtion (läs: idag) har den stora Kontraktionen skett, något som verkade börja med att all olja tog slut i kombination med växthuseffekt som lett till översvämningar och förödelse. Världen använder nu snabba klipperskepp och zeppelinare för den lilla handel som finns. Fabriker drivs av biomodifierade mammutar (megodonter) eller helt enkelt människor som med sin svett och förbrukning av kalorier driver avancerade fjädersystem. Fjädersystem som också används för att lagra energi.

Överallt i boken stöter vi på denna retroteknologi, fjäderdrivna vapen som skjuter sylvassa diskar och handpumpas av skytten, fläktar i hotellrum som dagligen vevas upp av ”fläktgubben”, handvevade radioapparater, fjäderdrivna motorbåtar. Klipperskeppen som beskrivs är smäckra katamaraner eller segelbåtar med bärplan som dras upp av gigantiska spinnakrars eller skysegel. Bara armén och inflytelserika politiker har tillgång till bilar som drivs med koldiesel, något som nästan anses hädiskt.

I den här världen, i ett Bangkok som är omslutet av hav och fördämningar, där dagligen munkar välsignar stadens sju kolpumpar som gör att staden ännu inte försvunnit under havet –här utspelas boken.

Vi får följa en kaloriman, en genetisk jägare utsänd av AgriGen på sin jakt efter en sädesbank. Han stöter ganska snabbt på en windup girl. En genetisk, steril människa som japanerna skapade när deras befolkningspyramid stod på sin spets och genom ett genetisk trick rör sig hackigt, för att med snygg koreografi kunna utföra teritualer.

Boken följer i olika kapitel flera olika personer vars historia vävs samman. Från Tigern tillhörande miljöministeriet som förstör olagliga varor, till den flyende kinesen från Malaysia, som blivit av med hela sin familj i folkmordet på kineser av de Gröna Banden. Alla karaktärer känns levande och välbeskrivna. Historian är spännande liksom den värld som beskrivs. En värld som känns mer möjlig än en radioaktiv ödemark.

Jag ger den fyra starka nördar. Det är nog ett ”måste-läsa” för sf-nördar, i alla fall de som inte är totalt rymdfixerade.

söndag 5 september 2010

FreeMarket -Karaktärsskapande

Ni som är insatta vet redan att FreeMarket utspelar sig på en rymdstation i Saturnus omloppsbana. Har man kollat hemsidan  senaste året finns också exempel på rollformulär. Något som inte gjorde mig klokare när jag kollade in dem.

Nu har jag läst första kapitlet, som handlar om rollpersonen eller user som den kallas. Speleldare är superuser. Det är nog det första jag gillar med spelet, neologismerna som känns genomtänkta och inspirerande. Lite självklara men samtidigt ger dem minst lika mycket setting som andra spel får av kampanjkapitlet.

Färdigheter (Experiences) har namn som Ghosting (smyga/stjäla), Thin Slicing (ungefär intuition eller snabba beslut), Social Engineering (olika sociala färdigheter som använder ordets makt), Shaping (sociala färdigheter och manipulation med kroppsspråk) och Wetwork (våld) ger en genast en känsla för välden och systemet.

Utöver sina färdigheter har man också Interface som är en blandning av databas, specialkunskaper, cybernetik och bionik (i andra spel) och Tech. Båda dessa förmågor har tre olika taggar som talar om hur de kan användas i spel och i konflikter, där en av taggarna är en färdighet.

Till det har man långtidsminnen (som är extra viktiga händelser tidigare i ens liv) och korttidsminnen (något som hände igår). De är också "taggade" i det att man bör inkludera tre av fem koncept: en person, en plats, en MRCZ (mer om det nedan), ett föremål eller tech och en händelse (action).

Gillar det, som spelar förstår man och tänker genast på hur de mekaniskt kan fungera i spelet. Det skönaste med minnen är att det verkar som man kan sno dem och förändra dem, med färdigheten Flood/Bleeding.

Sist, men egentligen först, så har man sin Geneline, som med tre taggar och ett namn beskriver ens genetiska/historiska bakgrund.

MRCZ, som uttalas "mercy" är grundarnas sammanslagna grupper av olika specialister när stationen grundandes (Multinational Regional Cultural Zones), som i nuläget är grupper av individer med samma mål. Med andra ord ett sorts gruppkoncept. Alla users snackar ihop sig om en MRCZ och den får olika egenskaper som bokförs på ett eget rollformulär.

Slutligen har man flow, som är den valuta som används och bygger på ens sociala status och rykte. Flow krävs för att man ska gå in i en konflikt. Tech kan också användas som bytesvaluta i vissa fall.

På det hela gör karaktärsskapandet mig himla sugen på att spela FreeMarket.

fredag 3 september 2010

Freemarket har kommit

Äntligen har mitt Freemarket kommit, Sorensens och Cranes nya rollspel. Spännande med kortlekar markörer etc. Ska bara se när man hinner läsa. Sen finns det redan färdiga rollpersoner, tolkar jag det som, så det borde gå att starta upp snabbt.

onsdag 1 september 2010

The book of Eli

Jag får en känsla av att postapoklayps är inne. Jag har exponerats minst tre gånger senaste månaden. Har senaste året läst (delar av) tre olika postapokalyptiska rollspel (Eclipse Phase, World Apocalypse och Atomic Highway) och försökt se en film, The Road, vilket jag inte stod ut med.

Ikväll har jag sett Book of Eli, en historia om vandraren Eli (Denzel Washington), som är på väg västerut i ett förstört framtida USA. Trettio vintrar har gått sedan ”Blixten” som förstörde välden och öppnade skyarna. Efter det brände solen världen och människorna som vände blicken mot solen brände ut sina ögon och blev blinda.

I den här världen finns bara råhet och den starkes rätt kvar, vad det verkar. Och Eli med en bok. Jag anar genast vilken bok det är, men väntar för att se om jag har rätt. Boken är eftertraktad och historien handlar om jakten efter Elis bok. Att mannen som jagar spelas av Gary Oldman skadar inte, kan jag tycka.

Jag gillar cinemtaografin – skuggor, siluetter, frånvaro av färger, en himmel som inte passar ihop eller är som en kuliss till världen. Filmen är som gjord för hur jag skulle visualisera Apocalypse World, men mer jordnära. Jag ska inte säga mer. Du ska se filmen.

Jag ger den fyra nördar.

Iskallt Inferno

Fria Ligan presenterar framsidan till Iskallt Inferno, konventsscenario på Stockholms Spelkonvent 2010. Skynda och anmäl er!

måndag 30 augusti 2010

Två nya (gamla) rollspelbloggar med krönikor

Satt och slösurfade runt i kväll och råkade hitta in på en ny krönika/blogg till Mutant - Undergångens Arvtagare (här) och lite längre bort en gigantisk krönika till Svavelvinterkampanjen (här).

Kolla in och njut!

fredag 27 augusti 2010

Iskallt Inferno - föranmälan förlängd till 6:e september!

Av misstag har det stått att vårt Coriolisscenario på Stockholms Spelkonvent skulle vara drop-in. Det är nu, i sista sekund, ändrat till föranmälan.

Föranmälans sista dag är nu 6:e september! Så anmäl er.

Här kan ni göra föranmälan!

onsdag 25 augusti 2010

Sociala konflikter i Warhammer

Igår spelade vi The Gathering Storm för andra gången. Det var första gången vi fick till ett bra exempel på social konflikt i Warhammer. Det lyfte spelomgången och själva rollspelandet. Genom att använda de sociala konflikt korten i kombination med en progress track och meta-information från spelledaren så blev det roligt och kändes "farligt" för våra karaktärer.

Situationen var att vi försökte få stadsvakter att inte arrestera en person som vi ville pumpa på information. Vi fick veta att gick progress track:en över sex så skulle stadsvakterna ge med sig, men gick den ner till noll så skulle det leda till handgripligheter, vilket får sägas vara en risk. Med andra ord, vi hade något att förlora.

Några av oss hade kort (actions) med sociala förmågor - mina ser ni ovan. De som inte hade det kunde använda färdigheter utan specialeffekter. Varje lyckande ökade progress track:en för oss och varje lyckande för vakterna sänkte den. Enkelt.

Vad de här korten gjorde för mig var att hjälpa mig att rollspela situationen, istället för att som i andra spel, slå  "Övertala" och så var det över. Dessutom fick ett av mina slag effekten att jag var för påstridig (Steely Gaze) och nästa karaktär som använde en viss färdighet fick då ökad svårighetsgrad. det råkade vara jag som bytte taktik till - I thought we were friends.

Jag kan verkligen rekommendera det här, nästan roligare än en vanlig strid på många sätt.

måndag 23 augusti 2010

Apocalypse World har anlänt!

Idag fick jag äntligen min hårdkopia av rollspelet Apocalypse World av Vincent Baker som bland annat stått för Dogs in the Wineyard.

Jag har ju haft pdf-reglerna ett tag, men inte orkat läsa dem på iPaden av ren lathet. Men nu har jag pocketboken, som känns snygg och lätt att läsa. Mer om innehållet senare, det enda jag kan säga är att kapitlet "Advanced Fuckery" får en att undra och småle.

söndag 22 augusti 2010

Flood, en blöt apokalyps

Apokalyps är tydligen inne, eller snarare postapokalyps. Inte för att just den här boken är ny, men den ger mig en hel del sköna idéer om andra postapokalyptiska varianter än jag är van vid. Undantaget Waterworld då.

Flood, är som namnet ger intryck av en bok om översvämningar i bibliska - eller vilken religion man vill – proportioner. Precis som många andra av Baxters böcker har den en massa spännande idéer och bakgrundsforskning i sig. Språket, om man nu går i gång på det, är väl det man kan förvänta sig av en astrofysiker/astronaut. Alltså inget överväldigande men inget man heller stör sig på.

Boken börjar i ett regnigt och fraktaliserat Barcelona, där en grupp människor hålls som gisslan av en av de många terrorgrupper som är verksamma där. De befrias och i resten av boken får man följa deras resa över världen under en av världens största katastrofer, en översvämning som inte verkar sluta.

Visst har man läst om översvämningar tidigare, på rak arm kan jag väl komma på två stycken, men det här är mer extremt. Man undrar vart det ska sluta, till en början i alla fall. Inför varje del i boken finns det en världskarta med kustlinjer vid olika havsnivåer. I e-bokvarianten, som jag läste, kan man också zooma in lite och se mer i detalj på kartorna.

Jag blir intresserad av karaktärerna, vad som ska hända dem och hur det ska gå, hur deras livsöden sprids och återförenas under bokens gång.

Samtidigt lider boken lite av det som många sf-böcker har problem med, ibland blir det sidor med ren lärobokstext. Visst, det är kul med levande fossiler på havsbotten, men det kanske kunde hållas kortare ibland.

Slutligen – jag är nöjd med att ha läst boken, men ska du göra det? I nuläget ger jag den en stark nördtrea. Den ger mig sjysta idéer som jag ska använda i rollspelssammanhang [mer om det i framtida inlägg], men inte i Coriolis. Men innan du läser den, så ska du nog vänta in min recension av del två Ark.

söndag 15 augusti 2010

Världens bästa rollspel (just nu)

Rollspelsvinnare på GenCon, ganska så intressant eller i alla fall kul att läsa. De olika vinnarna i den amerikanska rollspelsbranchen (ENnie Awards). Kolla in! Vann rätt spel?

Min tolkning är att Pathfinder vann för att flest folk spelar det, inte oväntat. Men det finns några spännande guldkorn att kolla in i övrigt, som vinnaren av bästa setting, Day after Ragnarok, där en gigantisk orm fallit från skyn (kolla världskartan här).

Diaspora, som bygger på Fudge-systemet, vann bästa system, följt av Hero.

En kul grej för mig (och andra som gillar transhumanism) är att Eclipse Phase vann bästa text och kom tvåa som bästa rollspel.

Att Lady Blackbird blev bästa gratisprodukt gillar jag också.

Hur som helst - vad tycker ni? Vann rätt spel?

lördag 14 augusti 2010

Tärningspoolen har kommit

Antagligen har tärningspoolen varit här ett långt tag, men det är alltid kul att upptäcka något nytt. Plockade idag upp lite rollspel för att recensera. De flesta var inte till mig men jag hann i alla fall titta igenom dem.

Det jag kollade in var reglemekaniken. Fråga mig inte varför jag kollade just det, men man kan väl säga att mitt intresse för rollspelsregler har ökat med tiden.

Det jag noterade i de här fem olika rollspelen var att tärningspoolen styr. Olika namn, olika tärningar och olika mätsätt. Ofta adderades grundegenskapens antal tärningar till färdighetens.

Jag blir lite sugen på att fundera på det här, för egna rollspel - den dagen ni vet. Vi får se.

fredag 13 augusti 2010

Irrfärder byter utseende

Som någon kan ha märkt har jag bytt utseende på sidan. Det är ett test och jag hoppas folk kan ha överseende ett tag framöver om jag provar på olika saker innan jag hamnar rätt. Hur funkar den här? Tyck till - för nu finns det knappar för det.

Något jag inte skulle läsa på tunnelbanan...


Många av mina nördvänner har inte kommit ut på sin arbetsplats om sitt rollspelsintresse och kan sonika inte ta med sig rollspelsböcker dit eller bli sedda på tunnelbanan, läsandes i dylik tingest.

Jag har hållit koll på Deathwatch, det nya WH40K spelet som är nära förestående. Men deras collectors edition är inget jag skulle vilja bli sedd med på tunnelbanan.


The Gathering Storm

Som jag tidigare nämnt har vi haft vårt första spelmöte i kampanjen The Gathering Storm. Som spelare och tilika ägare av lådan ska jag försöka sammanfatta mina tankar om det. Till att börja med, jag har inte läst äventyren (vilket de andra i min spelgrupp tror, kanske) - däremot har jag öppnat lådan och tittat i den.

Och blivit lite besviken. Varför? Jo, för jag hoppades på en stor härlig karta av Stromdorf. Ett måste för oss i Generation Kandra. Det fanns inte någon karta trots att det utlovats, eller det fanns en stadskarta på en halv A5 i storlek.

I övrig innehöll lådan, äventyrsboken,lite pappfigurer och en del kort. Nu när vi spelat första sessionen vet jag att några av dem är för att hålla koll på förlopp i scenariot och några nya platser (exempelvis ett vad över en flod).

Stämningen i staden Stromdorf är bra, ett regnigt, sunkigt ställe. Efter en spelträff kände jag hur min karaktär var genomsur och rätt trött på stället. Det ända bra var nog Åskvattnaölen.

Kan jag rekommendera Stromdorf - min spelledare säger att det verkar bra - så med andra ord det återstår att se. Hittills får den en stark nörd-3: a, kanske mycket på grund av vår spelledare (och jag lär inte få mer Xp för det...)

För den som inte känner till det finns det design anteckningar på FFGs hemisida.

Stadskartor i SF-rollspel

Sen ett inlägg om rollformulär på Piruett har jag funderat på kartor. Och eftersom jag är en SF-nörd och framför allt (just nu) en Coriolisnörd, undrar jag om någon där ute har exempel på snygga stadskartor till SF-rollspel.

De enda exempel jag kan komma på är de otroligt ledsna sakerna i Mutant 2090. De passar säkert cyberpunk men inte SF i rymden.

Har ni några förslag på snygga kartor i något SF-rollspel, specifikt över städer, länder eller planeter?

Solomon Kane


Jag har inte aktivt väntat på den här filmen. Jag trodde till och med att den inte kommit på bio än, vilket i och för sig stämmer för Sverige. Igår kom i alla fall filmen ut på video.

Solomon Kane, häxjägare, förkämpe mot ondskan är en film om hur sagda hjälte håller på att få sin själ tagen av djävulen och den väg han tar för att försöka komma undan. Mer ska jag inte säga om historian.

Det är en mörk och snygg film, precis det man kan förvänta sig. Se den utan förväntningar och du kommer vara nöjd, ja i alla fall om du är nörd.

Är du rollspelsnörd kommer du vilja bli häxjägare i Warhammer Fantas Roleplaying Game eller damma av din gamla Götterdämmerung. Det är filmer som den här, Vargarnas pakt och Flesh and Blood som får mig att vilja spela de här spelen. Jag har då aldrig spelat Götterdämmerung.

Jag ger Solomon Kane en solid nörd-4 för snygghet, smutsigt 1600-tal och bra ondska.

tisdag 3 augusti 2010

Svärmarna och Kolonisatörerna

Svärmarna och kolonisatörerna är arbetsnamnet på en kort pdf till Gränsrymden som jag arbetar på, där nomadsvärmar och fria kolonisatörer beskrivs. Här är ett förslag på en stämningstext.

Alla höll andan. Bryggan var tyst, undantaget abbans svaga mässande. Kapten Fehrad, stirrade tyst mot sensorskärmens tre ekon. Legionjagaren dol-Grah med sina medföljande torpedbåtar närmade sig. Snart skulle de vara på avfyrningsavstånd för ack-kanonerna. På kommunikatorn rullade Legionens ultimatum, ”Stanna och invänta bordning”. Alla visste dock att det var en lögn. De visste vad som hänt med Murg-Damans skepp när de inväntat bordning. Endast vrakdelar återstod.

Nu stod hoppet till abba Khore, Svärm Badjaos överhuvud. Hon skulle kalla på bah-yiin, stärnormen, Sångvandrarens spjut för att förgöra eskader dol-Grah. De flesta ombord var minst sagt skeptiska, men nu fanns ingen återvändo. Besättningen stod tyst, bedjandes till ikonerna medan abban fortsatte mässa från den cirkel av ockra hon lagt upp på bryggan.

Plötsligtdrog sensoroperatören andan. ”Ett nytt eko”, stammade han fram.

Mycket riktigt, på skärmen framträdde ett nytt eko. Det såg mest ut som en artefakt, ekot fluktuerade i storlek från skeppsstorlek till flera mikrodistanser. De andra ekona ändrade riktning, försvarsformation enligt Legionens skeppsdoktrin.

”Torped avfyrad”, utropade sensoroperatören. På skärmen syntes torped rusa mot det nya ekot – och sammanstråla – ekot var kvar. I nästa stund sammanföll ekot med jagaren och expanderade, omslöt en av torpedbåtarna, för att sen försvinna.

”Aktivera visuella sensorer”, beordrade kapten Fehrad. Med ett stilla surrande fälldes bryggans skyddsplåtar ner. Framför skeppet lyste en ny stjärna, resterna av jagaren. Allt annat var mörkt.

I sin cirkel av ockra låg abban medvetslös, med en röd rännil av blod ur ena näsborren.

”Bah-yiin”, viskade gasten bredvid mig.

Utdrag ur resenären Batil Din Nimatallahs, videologg.

Nördöl i sommarkvällen

Kom just hem från en trevlig nördöl, lite glad i hågen med alldeles för onördig musik i ifånen. Så jag bestämde mig för att förmedla den goda känslan här på bloggen.

För många i nörd (rollspels) Sverige har de senaste dygnen gått kring Fenix upprop för rollspel och Piruetts senaste inlägg på saken. Vad jag undrar är vem som ska skriva det nya rollspelet som alla ska kunna börja med, för ingen verkar vara på G (annat än att diskutera formerna för det).

Jag har inte tid i år (blink).

Men man blir helt klart lockad. Som tur var har jag och Fria Ligan en massa annat roligt att göra, men det kommer ju ett 2011 en dag.

En variant vore att viga ett helnummer (undantaget reklamsidorna, man får vara realist) av Fenix för det. Skulle bli minst lika mycket som DoD85 (fast med T6 då).

Anmäl dig till Iskallt Inferno!

Nu har Stockholms Spelkonvent lagt upp alla sina olika arrangemang. Så nu är det bara att anmäla sig till vårt Coriolis scenario, Iskallt Inferno (här). Det samma gäller er som vill SL:a scenariot, hör av er till konventet!

fredag 30 juli 2010

Mahanjis Väktare har anlänt

...till Stockholm i alla fall. Ni som har möjlighet kan nu strosa in på SF-bokhandeln och kolla in den och köpa den (så klart!). Dessutom finns den på postorder.

fredag 23 juli 2010

Iskallt Inferno

Nu kan jag berätta att vi just anmält ett scenario till Stockholms Spelkonvent 2010 som går av stapeln 17-19 september. Scenariot heter Iskallt Inferno och utspelar sig på jätteplaneten Surha, precis intill (ur astronomisk synvinkel) transshuramolnet och Gränsrymden.

Scenariot är lite speciellt, då det är författat av vår första gästskribent, Adam Palmqvist (mer känd som coffinshaker på Järnringen Forum). Adam står för historien och idéerna och vi på Fria Ligan hjälper till med produktion, korrektur och layout.

Det är förhoppningsvis ett av många framtida gästspel på Fria Ligan.

Jag avslutar med en kort teaser på scenariot. Mer inom en snar framtid.
...

Ett öronbedövande tjut hördes och skytteln började vibrera kraftigt vid inträdet i Surhas atmosfär. ”Det blir lite turbulent nu, när vi passerar stormfronten”, meddelade piloten lakoniskt över högtalarna, men det sista hördes knappt när skytteln slog in i stormfronten. Zebo såg hur hans kamrater tyst började be till ikonerna, medan legosoldaterna mittemot bara stirrade stint framåt.

Uppdraget var att hämta något från en övergiven gruvbas, Dhaab, något värdefullt och något som krävde närvaro av legosoldater. Ett rutinjobb var det sagt, men Zebo kände på sig att det inte skulle bli riktigt så enkelt…

Sommaren, rollspelarens död

Jag har ofta upplevt att sommaren är den bästa och sämsta säsongen för rollspelaren. Många är lediga, men samtidigt åker de bort. det är varmt så man borde kunna spela utomhus, men vem badar inte hellre då.

Blir det för varmt smälter hjärnan ner och inget blir gjort - inget rollspelsskriveri, inget spel, ja ingenting. Men nu är det svalare och det kan ta fart igen.

Samtidigt har min nördbok, Mahanjis Väktare kommit, vilket känns stort. Det tog en stund att skriva och speltesta. Och utan förvarning damp även ett väldigt snyggt nummer av Fenix ner i brevlådan.

Mer inom kort, från Fria Ligan, nu när det är vanlig svensk sommar.

måndag 28 juni 2010

Min första e-bok


Nu har jag äntligen slagit till och köpt min första och billiga e-bok, Greg Egans Oceanic för knappa fem dollar. Det kändes okej för att testa konceptet. Otroligt nog har jag läst mest på min iPhone och mindre på iPaden.

Det funkar i alla fall. Jag är nöjd med den boken. Annars känns e-böcker dyra om man jämför emd vad en riktig bok kostar. Blir det fler, det återstår att se...

måndag 21 juni 2010

Fria Ligan är på gång

Senaste dagarna och ikväll har vi snackats och mejlats om en massa roligheter och planer för hösten inom Fria Ligan. Ascoola idéer kommer då presenteras på ett eller annat sätt. Just nu handlar det om Maskmakaren och nästa Fenix - jag tror på det, men jag är jävig.

Inte det roligast inlägget, men lite information i alla fall.

lördag 19 juni 2010

Böcker jag ska läsa

Inspirerad eller som replik på Piruetts senaste inlägg, så är det här något jag ska läsa.

Windup Girl – det spelar nästan ingen roll vad den handlar om för det är så snygg framsida, eller i alla fall fantasieggande. Jag vet precis vart det är i Coriolis universat (för den sortens nörd, läs här).

The Dervish House – en av mina nya favoritförfattare, Ian McDonald närmar sig nu den muslimska världen, något jag hoppats på för jag suger en massa inspiration ur hans böcker, härligt mustig postcyberpunk i österländsk tappning.

Yellow Blue Tibia – åter igen ett omslag man skulle kunna ha på väggen (ärligt, Windup Girl funkar inte där). För folks om gillar ryskinspirerade saker är det här kanske något. Adam Roberts, tidigare böcker är klockrena, prova till exempel Stone.

Galileo’s Dream – Gillar KSR, ända sen Marstrilogin, som för många säkert är mycket text. Hans alternativa historia när muslimer, asiater och indianer dominerar världen, The Years of Rice and Salt har gett mig sug för sånt. Dessutom kan det passa med ett pausat projekt som Fria Ligan har/hade.

Zendegi – Åter en av mina långvariga favoriter, Greg Egan. Hård, hård fysisk sf, som ibland passerar saker jag fattar, men ack så bra.

fredag 11 juni 2010

Onlinematerial till Mahanjis Väktare

I väntan på Mahanjis Väktare lägger jag upp det onlinematerial som finns. Detta är endast riktat till spelledare.

onsdag 9 juni 2010

Tre nya spel

Nyligen och väldigt nyligen har jag upptäckt tre "nya" spel, som verkar spännande, Diaspora, Apocalypse World och FreeMarket, som jag tokigt nog beställde ikväll. Mer om dessa om ett tag.

lördag 5 juni 2010

Mysterier till Coriolis på Fenix hemsida

Såg just att det första av våra online-delar till Mysterier i Gränsrymden finns på Fenix hemsida (här) och att man kan även ge den betyg. Så surfa över dit och säg vad ni tycker!

Den andra hoppas vi ha färdig inom kort.

onsdag 2 juni 2010

Vem skriver vi egentligen åt?

Sommarkväll, ett glas rosé och förnöjsamhet. Kändes som det var dags att skriva några ord. Idag hade jag en kort diskussion med en nördkollega i Fria Ligan. Och eftersom han inte fått upp Fria Ligans blogg så får jag chansen att skriva om hans - och mina - tankar här.

Frågan är alltså vem man egentligen skriver åt. Generellt så skrivs det mesta rollspelsmaterialet till spelledare, det vill säga en fjärde- till femtedel av de som spelar rollspel. Ganska dåligt kan man säga. Eller i alla fall outnyttjat. Undantaget regler och vissa delar av kampanjböcker så är inget skrivet direkt till spelarna, eller har jag fel? Utan att tänka efter allt för länge (typ två sekunder) så kan jag bara komma på Spelarboken till Ereb Altor och Spelarböckerna till Mutant: UA som exempel. Och då var bara Ereb Altor-boken den med egentliga uppslag för spelarna att dra iväg på egna äventyr (dvs. inte en regelbok som Spelarböckerna).

I våra Fenix artiklar riktar vi oss till alla, både spelare och spelledare, och i det senaste numret gör vi spelledardelar kopplade till spelarmaterialet i Fenix. Men man kan gå ännu längre, man kan se till att allt som är grafiskt riktas till spelarna. I spelledardelen till Mysteriet på SS-18 finns en massa bilder som visar upp för spelledaren. En massa tid läggs på layout till spelledaren. All den grafiska kapaciteten skulle ju egentligen rikta sig direkt till spelarna, alla bilder skulle vara relevanta och finnas som spelarmaterial. Spelledaren behöver i princip en olayoutad text, som dock är lättläst med klara styckesindelningar och många underrubriker. Något som det är brist på i rollspelstexter.

Det får bli Fria Ligans nya mål, i våra produktioner i alla fall. Vad tror ni? Nästan självklart va?

tisdag 1 juni 2010

Sanningen om SS-18 är uppdaterad

Vi har gjort en liten uppdatering på SL-infon till Mysteriet om SS-18 ikväll. En till bild har lagts till.

måndag 31 maj 2010

Rollspel i den digitala eran

Sitter och slöläser i Fenix och fastnar genast för artikeln om det nya Drakar och Demoner. Magnus Malmberg berättar varför man går över till endast digitalt rollspel. Det verkar helt klart vettigt. De har tydligen försökt att nå ut till olika distributörer med retur. Att Åhléns har det inskrivet i sina stadgar att de inte säljer rollspel är fan mig ett svart under från Kult-tiden. Något för Sverok att driva kampanj mot?

Inspirerade av iTunes, Appstore och Kindle så har de planerat extraverktyg som man knyter till abonnemanget, men inte betalar annat än startavgift för. Det är nog det jag gillar mest med hela idén, hjälp till spelledaren.

Det enda jag själv provat är ju att ha reglerna till handa på min iPad, men i pdf-format då och att använda Warhammers nya tärningsslagare på iPhonen.

Kartfunktionen verkar spännande och enkel, lite som den lösning vi har för Gränsrymden på Horisontens Ände.

Det jag själv skulle använda är nog SLP-räknare (dvs hålla koll på skador, initiativ etc), och ha möjlighet att ha allt online - fast man skulle ju vilja ha en offline-version också, precis som man kan lyssna på Spotify offline så borde man kunna lägga ner sin DoD i en "låst" version.

Ska bli spännande att se hur det går, kanske till och med prova, men det återstår att se.

söndag 30 maj 2010

Mysterier i Gränsrymden


Tydligen har nya numret av Fenix kommit till Pressbyrån. Som premunerant har den tyvärr inte dykt upp ännu. I det nya numret finns en del Coriolismaterial som hänvisar till nätet (Horisontens ände och Fenix hemsida). Vi håller just på och korrekturläser och slutjusterar online-materialet. Det kommer vara uppe inom några dagar.

Här följer en kort försmak för både spelare och spelledare..

Närsensorn piper till och i textrutan visas tre gröna staplar: ingen strålning, inga gifter och inga främmande organismer. Luften anges till Kua-standard. Du vänder dig mot dina kamrater och visar upp närsensorn. De ler. Kaptenen ger kommando att fortskrida in i stationen med en kort gest. Du kliver in över slussdörrens tröskel och möts av mörker. Det enda ljuset är skalexots pannlampa. Från exots tygficka tar du ut en lysglob och vakuumförpackningen med socker-lösning. Noggrant täcker du globen med sockerlösning och gnider in den. Den börjar sakta glimra för att sen anta ett fastare vitt sken. Du vänder dig en sista gång mot kapten, som nickar i exohjälmen och rullar sen in lysgloben i rummet innanför slussen.

fredag 28 maj 2010

Terminal World


Som fanboy till Alastair Reynolds, kunde man inte annat än skaffa Terminal World, även om det blev i en stor tungpocket. Boken skiljer sig från hans andra böcker av space opera med hård-sf inslag.

Här är det istället en sorts postapokalyptisk värld, där historian tar sin början i staden Spearpoint. En stad som sträcker sig mot himlen och försvinner upp i det blå. Ganska snabbt in i boken får man veta att olika nivåer av staden delas in i olika zoner där olika teknologi fungerar, i Neon Heights finns elektricitet medan i Horsetown fungerar inte ens ångmaskiner. Ju längre upp man kommer i staden ju mer högstående teknologi fungerar. Detsamma gäller landet runt om.

Det hela börjar med att en ängel, en sorts posthuman faller ner från de högre stadsnivåerna och förs till en obducent vid namn Quillion aka Cutter.

Mer ska jag inte säga, men för er som gillar postapokalyps med en twist är det här en bok man måste läsa. Den blev ju också månadens sci-fi bok på Science fiction bokhandeln.

Är man ännu nördigare som jag så ser man potentialen för att använda det här i rollspel. Här är mitt förslag på hur det skulle kunna användas i Mutant: Undergångens arvtagare rollspelet.

fredag 14 maj 2010

iPad för rollspelare

Som jag ser det så var den stora fördelen med att jag, eller min bror snarare, fastnade i Nordamerika på grund av (den påhittade) askan att jag fick tag i en iPad. Väl tillbaka i Svea skulle den ju användas för att förhöja min rollspelsupplevelse.

Första gången jag tog med den på spelmöte var den en enda stor distraktion, surfande hjälper inte rollspelande. Fick låtsas att jag visste vad vi höll på med när SL frågade mig vad min karaktär skulle göra...

Andra gången gick det desto bättre, den var ytterligare en V0-regelbok som verkligen behövdes.


Vad använde jag då min iPad till nu, i ärlighetens namn så är det mesta läsande av pdf:er och surfande. Den har fenomenal bild för video och ett oerhört ljud för de små springor som är högtalare.

Att läsa pdf-versionen av Diaspora funkar helt utmärkt.


Mina planer för framtiden är att använda det när jag SL:ar för att visa upp kartor och bilder.


Karta ur scenariot Ljusblommans Mörka Blad till Coriolis (Spoiler för spelare).

Vi (Fria Ligan) planerar att göra alla mugs så upplösningen passar till iPad. Här kommer en karaktär ur scenariot Gazalis Sista Färd som vi testat med. Här får ni också en känsla för storleken när min handmodell håller upp "paden".


Sist men inte minst ska jag försöka att fixa till mitt Warhammer 3 spelande genom att lägga in alla Action-kort. Tyvärr har jag svårt med raster på tryckta produkter, så man får hoppas att FFG fixar en app (fet chans, jag vet).


Ni får ursäkta den dåliga bildkvalitén. Anledningen till dröjsmålet med inlägget var att jag tänkte fota den i dagsljus, men glömmer alltid att göra det på dagtid.

onsdag 12 maj 2010

Försenad

Mitt iPAd inlägg är lite försenat, men det kommer. Har idag fått iväg lite Coriolismaterial till Fenix, och ska fortsätta med onlinedelen nu...

tisdag 27 april 2010

Inom kort - iPad för rollspelare

Jag är inte mycket för teasers, men den här gången kunde jag inte låta bli...

Mahanjis väktare i tryck!

För er som inte noterat det på Järnringens hemsida så är nu Mahanjis väktare i tryck. Skynda er och förhandsbeställ (här), då får ett himla bra scenario och hjälper hobbyn på köpet!

Som konstruktör är det lite otäckt också - vad ska folk tycka? Vi får väl se (leende).

måndag 26 april 2010

Rusning i fabriken

Äntligen är man hemma och i fas efter en ofrivilligt förlängd vistelse i Toronto. Sen igår kväll jobbar jag hårt med nästa del i Horisontens Ände och då menar jag inte metaplotten eller något känt, utan något nytt, som kommer er tillhanda om någon månad.

Vi har dessutom dragit igång ännu ett projekt i Fria Ligan, som kommer ta en hel del tid, men garanterat kommer göra alla Coriolisälskare glada.

Jag inser att det verkar lite kryptiskt, men håll ut mina vänner, inom ett tag (har lärt mig att aldrig säga "kort" och inte sälja för mycket innan man har det färdigt - ni förstår) - får ni veta mer.

torsdag 1 april 2010

Resan som koncept

Efter att ha läst en skribents (BP) funderingar kring framtida Fenix-bilagor (här) tänkte jag att det var dags att få lite idéer på pränt.

Som gammal rollspelare på 80- och 90-talet är man van vid slumptabeller och slumpmöten under resor. Det var ofta det jag brukade brodera ut när jag som spelledare modifierade äventyren. Att vara på resande fot i en fantastisk värld, att uppleva nya saker, nya under är nog det bästa med rollspel för mig, oavsett om det är en stilla skogtjärn med en sjöorm, en forntida ruin med en galen robot, eller en soluppgång genom ett gasmoln i rymden.

Jag tror att resan kan göras som ett eget koncept.

Hela rollspelet ska handla om resan. Tänk, Odysseus irrfärder, men där resan i sig är det viktiga inte målet, som en grekisk nobelpristagare en gång beskrivit det. Under resans gång utsätts rollpersonerna för olika svårigheter, både internt och externt. Val måste göras.

Jag skulle kunna tänka mig spel som handlar om kolonisation där det här fungerar utmärkt. Fördelen med det är naturligtvis att man är en stor grupp som rör sig tillsammans mot ett mål, där det kan bli interna stridigheter och kompromisser måste göras mot externa hot för att nå målet –grundandet av kolonin eller resans slut. Gruppen kan således fungera som en ”fishtank” där man kan fylla på med nya saker hela tiden, den tar aldrig slut, som en äventyrsplats eller ett äventyrslandskap. Just det har vår grupp upplevt som ett problem med ett äventyrslandskap (i Coriolis i vårt fall). Vi spelade scenariot Arams hemlighet innan vi hunnit spela Arams ravin och efter scenariot (som jag kan rekommendera) var ingen sugen på äventyrslandskapet, för allt var ”gjort”.

Det viktiga för mig är alltså att det inte är statiskt och att spelledaren också har möjlighet att vrida historien med nya händelser. Samtidigt ska man eftersträva att varje spelare har ett specifikt mål med att nå slutet på resan, kanske i konflikt med varandra.

I Mutant kan det här användas i exempelvis Krutovs karavaner (här), eller en grupp fribyggare på väg mot det ”nya landet”. I Coriolis kan det handla om rymdnomaders resor alternativt en pilgrimsresa.

onsdag 31 mars 2010

Scenarioskrivande

Har nyligen funderat en hel del angående scenarioskrivande, bland annat i relation till Piruetts diskussion om rollspelsmoduler (här) och där det diskuteras om det inte var bättre förr med kortare äventyr. En liten varning här, delar av det här har jag redan skrivit på Piruett.

Jag är inte säker på att det var bättre förr. Visst äventyren var kortare, men samtidigt inte särskilt djuplodande alls, i den mening att SLP hade agendor eller var dynamiskt beskrivna. Min erfarenhet bygger då i princip bara på Äventyrspels produkter och det är klart det finns undantag.

Jag skriver scenarion till Coriolis, själv och med andra skribenter, och har upplevt att det är en hjälp att arbeta med scener och bygga historien efter ”scentänket”. Som Måns skriver på Revolverspel, (här) har scener flera syften. Jag upprepar honom här:

  • Driva handlingen framåt
  • Visa konflikt
  • Introducera en karaktär/SLP
  • Fördjupa en karaktär/SLP
  • Skapa spänning
  • Ge information
  • Skapa atmosfär
  • Utveckla tema

Tror man ska använda scener när man beskriver platser och komplex. Det viktiga är egentligen inte i vilket rum som saker händer (med vissa undantag) eller de inbördes placeringarna av rummen, platserna eller scenerna. Gazalis (introduktionsscenariot till Coriolis) är ett bra exempel där olika scener utspelar sig på olika platser men det finns inte en massa mellanrum beskrivna, utan en översiktlig karta över ett stort skepp och de olika platsernas ungefärliga lokalisation -resten är upp till SL.

Det kan göras ännu mer fritt naturligtvis. När jag nu skriver om ett komplex i del 2 till Lubau låter jag en scen bestå av små episoder som är delvis obundna till platser utan fungerar mer som indiespelens bomber och låter även platsbundna episoder vara delvis fria i lokalisation i komplexet.

Episoder är något som jag gärna gillar att dela upp en scen i, och kanske är det bara nomenklatur, men under ett händelseförlopp i en scen kan olika episoder stå för olika delar i ett pussel eller möjligheter som kanske inte alla måste ske.

Det enda problemet med scenupplägget är att det riskerar att leda till rälsning, något som ibland inte är helt fel. I vår spelgrupp har någon utryckt det att, om det inte känns rälsat eller valen känns konstiga, gör det inget om det är delvis rälsat.