måndag 21 december 2009

Ljusblomman försenad

Jag skäms över att behöva skriva det, men Ljusblomman är försenad. Tre olika faktorer spelade in, kan man säga: storyrelaterat, resa och glad familjehändelse. För min del är det då den glada familjehändelsen som gjort att jag inte kunde driva på in i slutet.

Vi kommer dock att släppa den i januari! I korta ordalag behövs en scen skrivas om och klippas in i layouten. Scenen blir vi färdiga med under helgerna och vår layoutansvarige Hjälte, återkommer från soliga södra halvklotet i januari.

Jag hoppas att det inte är allt för många som planerat att spela Ljusblomman under helgerna. Om så fallet, hör av er, så kan jag kanske hjälpa till på något sätt.

torsdag 17 december 2009

WHFR 3, Tome of Adventure

Då kommer vi till andra delen i WH3, den del som ger råd till spelledaren om hur han ska sköta äventyrandet. Boken innehåller grundläggande tips för spelledande, hur man strukturerar en historia, vilka hjälpmedel man har, hur man sköter en kampanj, den s.k. Progress Tracker och slutligen lite om hur man kan hantera fiender och monsterdata.

Den första delen hade nog varit revolutionerande om den stod i säg DoD91 eller EDD, och är man ny rollspelare får jag säga att den är mycket bra. Hade ja haft den kunskapen när jag började spelleda hade jag säkert varit bättre SL. En sån sak som ”säg ja”, som kan kännas självklar, var aldrig helt självklar när jag började spelleda.

I nästa del som handlar om struktur i ett äventyr blir jag förvirrad, troligen på grund av att jag spelar Coriolis. Man talar om akter och episoder men akterna känns för mig väldigt korta och de exempel som ges känns mer som episoder än hela scenarion. Det viktiga här är Rally step som är en mellanfas mellan olika händelser i ett äventyr, när rollpersonerna kan vila upp sig eller bara samla sig för nästa del. Regeltekniska effekter gör det här väldigt genomtänkt. Rollpersonerna får chansen att ta bort markörer från sina använda manövrar eller minska sin trötthet och stress.

Hjälpmedel för spelledaren handlar om hur man kan belöna rollpersonen, men tar även upp hur man ska tolka tärningsslag och väva in olika utfall i narrativet. Ett exempel med tre olika sätt att lyckas belyser det bra. I boken beskrivs det som SL skulle beskriva, men för min del känns det mer som stöd för spelarens narrativ.
Här tas även upp Party Tension upp och hur det hanteras, dvs. effekterna av internt bråk mellan rollpersonerna, liksom stress.

Progress Trackern är ett hjälpmedel för SL att hålla reda på händelser under scenarion och känns enkel, men kan troligen bli himla användbar. Den består av pusselbitar på rad där man kan låta rollpersonernas markörer och motståndare röra sig framåt och bakåt beroende på tid eller händelser. Enkelt som sagt.

Fiende delen handlar bland annat om hur man kan sköta oviktiga fiender, lite likt ”minions” i DD4, det vill säga, enstaka skador slår ut hela grupper eller enskilda ”henchmen” av oviktiga individer. Tror det här verkligen kan snabba på större strider. De efterföljande monster är det man kan förvänta sig i WH, med lite kultister, demoner, skaven, grönskin etc. Varje gupp av monster hanteras på ett uppslag, med bakgrund och speltips på en sida och speldata och 4 monsterspecifika manövrar på motsatt sida, som t.ex. Da’ Big Smash för orcher som ger extra tärningar för varje henchman som orchen hugger ner på vägen fram till rollpersonen, eller Go for the Throat som fleshhounds kan använda mot personer för att slita dem i stycken.
För alla monster finns tre nya värden, Aggression, Cunning och Expertise, som kan ge dem extra tärningar att använda på valfria slag under en strid eller ett möte.

Boken avslutas med ett scenario som jag avhållit mig från att läsa, än så länge…

I nästa recensionsinlägg ger jag mig på Tome of Blessings.

onsdag 16 december 2009

Frenesi

Vi arbetar frenetiskt med att få färdigt ändringarna i Ljusblomman så vi kan släppa scenariot innan jul.

måndag 14 december 2009

Warhammer Fantasy Roleplay 3

Har som så ofta händer oss nördar, införskaffat mig ett till spel. Den här gången blev det Warhammer Fantasy Roleplay (WHFR), en stor tjock låda för glada 900 kronor. Anledningen, jag, det är nog hypen och att vi spelar Warhammer 2 just nu.
Jag kan inte kalla mig det största Warhammerfanset på jorden, men det kan ha mer med interna gruppdynamiska förhållanden i vår spelgrupp, än med själva världen eller spelet. Visst, jag lutar mer åt ”high fantasy” än ”gritty realism” som dess motsats kallas i WHFR, men jag är inte helt ogin till konceptet med smuts och misär.

I några snabbt följande inlägg har jag nu tänkt att ge mig på att recensera WHFR, allt eftersom jag läser de olika delarna. Några av er kanske till och med inte hinner köpa det innan jag är färdig.

Vi börjar med lådan. Innehållet, är det värt ett lakan. Det är svårt att säga. Man får fyra mjukinbundna böcker, varav två är på cirka 100 sidor. Till det kommer en massa kort med talanger, manövrar, besvärjelser, böner, tillstånd, galenskaper, ja det mesta man kan tänka sig. Färgglada tärningar finns det också gott om, liksom kartongmarkörer. En hel uppsättning yrken på färdigtryckta pappark liksom ett fåtal gruppkoncept (alldeles för få i min mening) och slutligen tre små lådor man ”ha” sin rollperson i med associerade markörer.

De fyra böckerna är: regelboken (Rulebook), äventyrsboken (Tome of Adventure), magiboken (Tome of Mysteries) och välsignelseboken (Tome of Blessings). Jag tänkte börja med regelboken.

Till att börja med är den lättläst och välskriven. Jag hade mycket lättare att ta mig igenom den än den gamla boken (WHFR2), om man räknar bort magi- och gudadelarna som jag aldrig läste.

Början beskriver boxens innehåll och de olika symboler som finns för olika tärningar och tärningsutfall. Till det kommer de olika typerna av kort och markörer.

De färgglada tärningarna är det nyaste med WHFR3. Istället för trötta T100 system används olika tärningar som läggs i en pool, alla slås direkt och om man efter att ha läst av alla symboler som finns, har minst en hammare kvar så har man lyckats. Det betyder inte att de andra symbolerna inte betyder något, nej. Dyker det till exempel upp döskallar kan man få trötthets eller stressmarkörer torts att man klarat uppgiften. Likaså kan man om man misslyckas få vissa positiva händelser i form av motsatsen. När jag ögnade igenom äventyrsboken, hittade jag ett uppslag som beskrev hur spelarens eller spelledarens narrativ kunde beskrivas på flera olika sätt beroende på vilka träningar som fanns i poolen vid t.ex. ett lyckat svärdshugg.

Bokens kapitel beskriver i kort hur man skapar en rollperson (fyra raser: reiklänning, dvärg, högalv och skogsalv), byter karriär, spelmekanik, strid, uttröttning, stress och galenskap, utrustning och slutligen kort om världen två hundra år efter det stora kriget mot Kaos.

Ny mekanik finns för skapandet av rollpersonen, där egenskaper beskrivs av karaktärsträningar, färdigheter är ordentligt minskade till cirka 20 stycken och talanger likaså.

För strid och handlingar finns nu kort som man får eller kan införskaffa sig, exempelvis närstridshugg, söka igenom, parera etc. Spelaren har sina kort på hand och kan välja mellan olika handlingar.

En ny del i strid är vilken ”stance” man har, dvs. hur man för sig i strid eller andra situationer som sociala konflikter. Stance är olika för olika karriärer och gör att spelaren kan välja hur många egenskapstärningar som kan konverteras till ”konservativa” eller ”våghalsiga” tärningar som båda påverkar chansen att lyckas och hur väl man lyckas eller misslyckas.

Ytterliggare nyheter i strid är att initiativ slås per person men gruppen sen väljer vem som får det första initiativet och att avstånd nu är uppdelade i närstrid, kort, medel, långt osv. och att man istället för att använda stridskartor grupperar sina rollpersoner och fiender beroende på avstånd från varandra. En del kan tycka att det är sämre, men jag tror att strider kan bli mer lättskötta och spännande på det viset, istället för diskussioner om ”du verkligen kan slå på honom” eller ”gå dit”.

Mer nyheter, ja, det finns det, men jag lämnar det. De viktiga sakerna har jag fått fram. Jag kan säga att jag är sugen på att pröva det här, ja till och med prova att spelleda det. Det enda jag saknar är att det inte finns lika många karriärer och yrken som i WHFR2, men det är något som kommer ändras med tiden misstänker jag.

Jag återkommer med nästa del inom kort.