torsdag 17 december 2009

WHFR 3, Tome of Adventure

Då kommer vi till andra delen i WH3, den del som ger råd till spelledaren om hur han ska sköta äventyrandet. Boken innehåller grundläggande tips för spelledande, hur man strukturerar en historia, vilka hjälpmedel man har, hur man sköter en kampanj, den s.k. Progress Tracker och slutligen lite om hur man kan hantera fiender och monsterdata.

Den första delen hade nog varit revolutionerande om den stod i säg DoD91 eller EDD, och är man ny rollspelare får jag säga att den är mycket bra. Hade ja haft den kunskapen när jag började spelleda hade jag säkert varit bättre SL. En sån sak som ”säg ja”, som kan kännas självklar, var aldrig helt självklar när jag började spelleda.

I nästa del som handlar om struktur i ett äventyr blir jag förvirrad, troligen på grund av att jag spelar Coriolis. Man talar om akter och episoder men akterna känns för mig väldigt korta och de exempel som ges känns mer som episoder än hela scenarion. Det viktiga här är Rally step som är en mellanfas mellan olika händelser i ett äventyr, när rollpersonerna kan vila upp sig eller bara samla sig för nästa del. Regeltekniska effekter gör det här väldigt genomtänkt. Rollpersonerna får chansen att ta bort markörer från sina använda manövrar eller minska sin trötthet och stress.

Hjälpmedel för spelledaren handlar om hur man kan belöna rollpersonen, men tar även upp hur man ska tolka tärningsslag och väva in olika utfall i narrativet. Ett exempel med tre olika sätt att lyckas belyser det bra. I boken beskrivs det som SL skulle beskriva, men för min del känns det mer som stöd för spelarens narrativ.
Här tas även upp Party Tension upp och hur det hanteras, dvs. effekterna av internt bråk mellan rollpersonerna, liksom stress.

Progress Trackern är ett hjälpmedel för SL att hålla reda på händelser under scenarion och känns enkel, men kan troligen bli himla användbar. Den består av pusselbitar på rad där man kan låta rollpersonernas markörer och motståndare röra sig framåt och bakåt beroende på tid eller händelser. Enkelt som sagt.

Fiende delen handlar bland annat om hur man kan sköta oviktiga fiender, lite likt ”minions” i DD4, det vill säga, enstaka skador slår ut hela grupper eller enskilda ”henchmen” av oviktiga individer. Tror det här verkligen kan snabba på större strider. De efterföljande monster är det man kan förvänta sig i WH, med lite kultister, demoner, skaven, grönskin etc. Varje gupp av monster hanteras på ett uppslag, med bakgrund och speltips på en sida och speldata och 4 monsterspecifika manövrar på motsatt sida, som t.ex. Da’ Big Smash för orcher som ger extra tärningar för varje henchman som orchen hugger ner på vägen fram till rollpersonen, eller Go for the Throat som fleshhounds kan använda mot personer för att slita dem i stycken.
För alla monster finns tre nya värden, Aggression, Cunning och Expertise, som kan ge dem extra tärningar att använda på valfria slag under en strid eller ett möte.

Boken avslutas med ett scenario som jag avhållit mig från att läsa, än så länge…

I nästa recensionsinlägg ger jag mig på Tome of Blessings.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar