söndag 30 augusti 2009

District 9

Skyndade mig ikväll iväg för att se filmen District 9. Det här är inte en recension av filmen utan snarare mina reflektioner, kanske delvis ur ett rollspelsperspektiv. Till att börja med, jag gillade filmen, rakt av.

För oss som minns 80-talet, som minns apartheid filtrerat via SVT:s nyhetssändningar, som minns kravallpolisen, deras lastbilar som mest liknade kantiga svarta badkar på traktordäck, för oss så är det som en resa tillbaka i tiden. På den tiden när jag hade mardrömmar om atomvintern, som var det som skulle at död på Sverige efter kärnvapenkriget eftersom ingen skulle bomba lilla oskyldiga Sverige.

Regissören använder sig av alla dessa attribut, lite dokumentärstämning och gör det bra. Att kravallpolisen, bilarna och de allestädes surrande helikoptrarna är målade FN-vita, gör det ännu mer surrealistiskt [En tanke om det: varför har så många SF-författare valt att göra FN till en del av framtidens ondska?].

Temat om rasism som finns är något som rollspel sällan tar till vara på. Visst finns det i många fanatsy-rollspel, men det är oftast en bisak. Att springa omkring och döda orcher, slakta deras klaner etc, spelar aldrig någon roll, oftast för att världen är nästintill svart-vit. I science fiction-rollspel har det lyfts fram mer, och jag har planer sen tidigare på att göra det till ett av de teman som ska vara viktiga i Lubau II (tillsammans med religiös intolerans och slaveri). Det var nog mest det jag ville säga, använd er av rasism som ett tema i rollspel och gör det inte svartvitt.

11 kommentarer:

  1. Om FN, det är en organisation vars medlemmar i första hand består av totalitära diktaturer. I Sverige har vi en ganska rosenskimrande bild av FN. Vi verkar tro att vi genom FN kan påverka diktaturerna att se saken på vårat sätt men egentligen är det väl mer troligt att det skulle fungera tvärt om. Det skulle lika gärna kunna vara Sverige som blir mer slutet och odemokratiskt.

    Angående fantasy och SF så har SF utspelar sig ofta i framtiden och är därigenom finns det en teoretisk möjlighet för oss som lever nu att påverka hur den världen kommer att se ut. 1984 är ett känt exempel på SF som fungerar som samhällskritik och som varning inför var vi är på väg.
    Fantasy utspelar sig i dåtid, det går inte att påverka. Därför är den av tradition väldigt enkel och svartvit underhållning.

    /Arvid

    SvaraRadera
  2. Jag håller med (och tänkte nog inte på den vinkeln), att FN till större del består av odemokratiska länder. En extrapolering av det i framtiden borde kunna gå i båda riktingar, men går bara i en riktning (min tolkning).

    När jag tänker efter mer så blir ofta FN en sorts världsstat, vilket man kan diskutera värdet av, men jämfört med andra favoriter som företagoligarkier och nationalstater så känns en världstat idé-mässigt inte så illa (om man tänker snabbt och kort), undantaget den byråkrati som skulle krävas.

    Ditt resonemang angående SF och fantasy ger mig ännu mer anledning att läsa mer SF och mindre (nära noll) fantasy.

    SvaraRadera
  3. Fast det där stämmer ju inte riktigt. Fantasy utspelar sig inte i dåtid, det utspelar sig i en annan och mer fantastisk värld. En ganska stor skillnad. För övrigt utspelar sig ukronier ofta i dåtid och är i allra högsta grad politiska (The Man in the High Castle, Jag var en arier.

    Visst är det sant att SF har en starkare tradition av samhällskritik men det utesluter inte att fantasy inte kan vara det. Se till Mievilles Bas-Lag-trilogi t.ex.

    Att kalla fantasy "enkel och svartvit underhållning" stämmer visserligen på mycket i genren men då blundar du för det som har hänt under de senaste 10 åren (ex. New Weird). Författare som ovan nämnda Mieville, Vandermeer och Harrison slår enligt mig de flesta sf-författare både vad gäller språk och innehåll.

    Bara för att nyansera diskussionen lite.

    SvaraRadera
  4. FN som onding och en del av New World Order, världsregeringen och Illuminati har ju varit stapelvara bland mer paranoida och konspirationsinriktade högerspöken ffa inom militiarörelsen i USA. Detta är ju en ganska extrem grupp men skepsismen mot FN är stor i USA, mycket större än i Europa. Men här tar kritiken fasta på FN som vänsterprojekt, hur mycket substans det nu ligger i det. I Sydafrika är nog saken mer komplicerad, FNs roll under apartheid ses som positiv (men inte tillräckligt aktiv)av de flesta som inte sympatiserar med den gamla regimen Det internationella samfundets roll (och då inte bara FN utan även tex IMF) under 90talet och framåt ses däremot med stor skepsis. Detta enligt mina polare i Johannesburg men jag har inte diskuterat filmen med dem ännu.

    SvaraRadera
  5. Tyvärr är jag en medhållar-aktig person, så visst undantag finns alltid, men överlag så handlar fantasy om något annat än dold eller öppen samhällskritik.

    Har bara läst Mievilles böcker (som jag älskar) men som du skriver, en del kallar det New Weird och det är något helt annat än, om man får använda sig av uttrycket, "klassisk" fantasy.

    Om man tar två fanatsy-städer kan man verkligen åskådliggöra skillnaden -en industristad med orättvisor i Mevilles fall och en tjuvstad med sagor i tex Asprins fall.

    SvaraRadera
  6. @Patrik.

    Det som slagit mig är att FN i många fall har blivit USAs förlängda arm (Ken MacLeods böcker) eller företagens förlängda arm. Men jag har nästan aldrig sett det som någon sorts "vänster"-aktig bov, utan bara totalitär.

    [Nu pratar jag om vänster i ett rätt så brett perspektiv]

    SvaraRadera
  7. Lyssna bara på vad Ronald Reagan sa, eller vad Rush Limbaugh säger nu för det perspektivet. McLeod har jag inte läst så jag kan inte uttala mig där. Den kristna högern i USA anser ju att tom Demokraterna är gudlösa kommunister, och att FN inte är ett spår bättre. Dessutom idealiserar man den ensamme nybyggaren och patrioten så det finns ingen motsägelse här i att vara antikommunist och motståndare till storföretag, båda är ju i händerna på vad man ser som en korrupt och dekadent internationell elit.

    SvaraRadera
  8. @Niles

    Nej, det stämmer inte riktigt, verkligheten är, turligt nog, mycket mer komplicerad än vad som medges att återge i en bloggkommentar. Till fantasyns försvar kan dock sägas att eftersom världen oftast är enkel så kan mer krut läggas på huvudpersonernas karaktärsutveckling. I SF måste världen och samhället ofta förklaras ingående vilket gör att huvudpersonerna hamnar i skymundan. Men självklart finns det många exempel på motsatsen inom bägge genrerna.

    /Arvid

    SvaraRadera
  9. @Patrik

    Well, folket i Jesusland har en ännu bredare definition av vänster än vad jag har, kan man se ;)

    SvaraRadera
  10. @kosta

    Byter man ut FN mot EU och byter ut de frireligiösa mot folk som är konservativa i allmänhet (dvs i Sverige främst gamla socialdemokrater) så står samma mönster att finna här. Folk verkar överlag ogilla när makt flyttas bort utanför deras egen kontroll. Ideologin färgar sedan hur skräckexemplet ser ut (höger fruktar en inhuman byråkrati och vänstern fruktar en lika inhuman exploatering) men rädslan för att själv förlora kontrollen och inflytandet verkar vara universell.

    SvaraRadera
  11. Ja, det kanske är det som är essensen av FN/världsstaten i flera SF-böcker. Förlust av kontroll till en ansiktslös byråkrati, med lagar för medborgarnas bästa, som i sin stringens leder till absurditet.

    Passar in på många varianter i den litteratur jag läst.

    SvaraRadera