måndag 27 juli 2009

Smakprov på Coriolis Pdf-projekt del 1

Det känns som det är dags att lägga upp ett litet smakprov på hur det kan komma att se ut i en av pdf:erna, den första. Den ska handla om Gränsrymden och Asteroidstation Djachroum som även kommer figurera i scenariot på SSK 2009. Hoppas det smakar. Kommentera gärna, allt från språk till innehåll.

Gränsrymdens Historia
I Gråterskans sektor breder den del av Transshura-molnets yttre rand, det som kallas Gränsrymden ut sig. Gränsrymden kan sägas vara ett väldigt utspritt asteroidkluster, som till alldeles nyligen inte hade något kommersiellt värde. Här har det aldrig funnits något liv eller ens någon resande då upptäcksfärder ut mot det stora mörkret sen länge ansetts vara tabu i den tredje horisonten.

För bara några decennier sedan upptäckte en av Stiftelsens djupsonder att det i en del av Gråterskans sektor fanns det ett flertal anomalier. Det man först tolkade som fel i sensorerna, men då sensorerna fungerade om man riktade om dem, kom man fram till att det rörde sig om en störning i rymdens gravitationsväv. När sonden skickades närmare kom den plötsligt att upptäcka ett den intilligande asteroidhopen i själva verket var ett bälte av skeppsvrak. Snabbt utrustades en mindre expedition bestående av de två privata kuttrarna Heliga Amesia och Volos. Efter en lång färd ut till området och en snabb sensorgenomsökning fann man flera skeppsvrak, metalloasteroider och en övergiven rymdstation, som snabbt togs i besittning av den fria kaptenen Antoli Djachroum, ledare för expeditionen. Detta var början på Gränsrymdens befolkning av vrakjägare, prospektörer och dissidenter.

Kort efter upptäckten av den övergivna rymdstationen upptäckte även en grupp prospektörer tillhörande Fria Ligan att metalloasteriderna och även en del av rymddammet i området innehöll höga nivåer av spårämnet selidium. Ett ämne som används i konstruktionen av gravitonprojektorer och avancerade styrsystem. Nogrannare analys visade dock att det inte det var ett annat, helt nytt ämne, förvillande likt selidium men magnituder mer kraftfullt i sin funktion. Det döptes till macdan efter stiftelseforskaren Dnegul Macdan och satte formligen eld på Kua-systemets propektörer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar