onsdag 8 juli 2009

Stämning i djungeln

Projekt Lubau rullar åter så sakteliga framåt. Det vill säga del två. Jag har fått mycket inspiration på senare tid och ikväll ägnat mig åt att författa en liten stämningstext. Den är antagligen för lång för att bli använd senare, men den ger ett smakprov på det som kommer i den andra delen av Lubausekvensen.

Regnet strilade ner över Chanahs visir och deformerade den gröna djungelvärlden runt honom. Till höger om honom låg sergeanten i skyddsställning under en ormbunke och verkade vänta på något. Sen gav han tecken med händerna, framryckning - flankera - vänster. Korta koncisa kommandon. Aktiva sensorer, tecknade soldat Hamad tillbaka frågande. Han fick det korta tecknet, en hand framför ögonen, passiva sensorer, tillbaka. Nu! Framåt, tecknade sergeanten igen. Det raspade till i hörsnäckan som om någon var på väg att säga något i kommunikatorn trots radiotystnad. Att ta sig fram med passiva sensorer var nästan omöjligt i det här regnet. Men aktiva gjorde det inte mer än marginellt bättre. Men rebellerna hade avancerade närsensorer, som Syndikaten levererat till dem, så det gällde att vara försiktig.

Hamad hade hukande kommit fram till en gigantisks rotvälta i djungeln. Den öppnade upp en liten glänta där sikten ökade till ett tjugotal meter. Chanahs kamrat påbörjade avsökning av sektorn framför dem medan han själv tog skydd med sin vulkankarbin redo. Han tittade upp och så att rotvältan var början på en lång öppen korridor i djungeln. Azaël, skogens ängel, tänkte han när han såg den helt symetriska tunneln genom djungeln. Det stora vidundret måste ha passerat här för bara några dagar sedan.
”Fördömda sergeant”, hörde han Hamad svära. ”Vid Gråterskan, passiva sensorer? Är han galen”. Samtidigt såg han hur Hamad aktiverade sensorsiktet på vulkansprutan och en symbol för aktiv signal dök upp i nedre kanten på hans visir. ”Fikri”, svor Chanah samtidigt som han hörde Hamad säga, ”mål säkrat”. Sekunden sedan hörde han den karaktäristiska stackatoljudet av växeleld med vibro- och målsökande ammunition. Den vanliga blandningen för eldgivning i djungel, men ganska meningslös i en Azaëls tunnel. ”Framåt”, hörde han Hamad fräsa, när eldgivningen abrupt avslutades. Tystnad. Han slängde sig upp från rotvältans skydd och rusade framåt, med karbinen säkrad framåt. Efter ett tiotalmeter gick han ner på knä och gav tecken att Hamad kunde rycka framåt.
En liten stund senare var de framme vi ”målet” som låg dolt under nedfallna blad. Området runt om ångade av slocknande flammor efter de målsökande vulkanskotten. Hamad sköt undan löven med en känga och såg ”målet”.
Det var bara ett gafkasvin. ”Snyggt jobbat, Hamad!”, sa Chanah med ett leende på läpparna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar