onsdag 4 mars 2009

Bristen på nya rollspelare

När jag var på SSK förra året noterade jag något som antagligen är tydligt för många rollspelare. Att alla var gamla. Inte bara jag utan de flesta var verkligen som jag, 70-talister. De har diskuterats på rollspel.nu, Järnringen Forum och säkert fler ställen över att hobbyn inte fylls på i den grad man önskar. Förslag att röra sig mer mot datamarkanden och annat har givits.

Nu har jag ett förslag, inte ens mitt egna förslag, men en bra idé tycker jag. Bygg in små enkla rollspel i böcker. Det måste då handla om nya böcker, och av svenska författare. Gärna till en publik i nedre tonåren som förhoppningsvis ännu inte har fastnat i online-rollspel. De jag tror har störts möjlighet till det är Järnringen. De har ett antal olika ungdomsböcker redo för utgivning. Mitt förslag är att i slutet av varje bok lägga in en lättversion av ett rollspel. Ett rollspel med enkla regler och få egenskaper. Kanske något i stil med Haragada avseende spelmekanik, tre egenskaper och en tärning. Men helst en vanlig sexsidig tärning för de oinvigda som inte hittar till spelbutiker. Med en enkel introduktion och ett enkelt budskap i still med ”Vill du uppleva det som hände huvudpersonen i boken? Vill du skapa egna berättelser? Skapa din egna fiktiva karaktär med de här reglerna och bjud in dina kamrater till en kväll med rollspel”. Därpå en kort text om vad rollspel är och hur man kommer igång samt regler, kanske några färdiga karaktärer och kort beskrivning om konflikthantering. För att riktigt få igång det hela så kopplar man det till ett mer avancerat rollspel som säljs separat. Med den typ av regler man verkligen vill ha och en världsbeskrivning som utökar det som händer i boken.

Jag tror att det skulle fungera bra till Mattias Johnssons, Vilddjuret vaknar eller Henrik Örnebrings, Kapten Nova. Varför inte en lättvariant av Coriolis som ges ut i en mindre novell baserad på Coriolisnovelletterna? Ju mer jag tänker på det desto bättre känns det. Men som sagt, det kräver att bokförlaget är intresserat av rollspel också. I mina ögon ligger Järnringen bäst till just nu.

Det gör också mig sugen på att ta tag i ”min” planerad samskrivningsbok en dag. Jag gillar världar men inte regler, som jag själv måste skapa. En plan för framtiden.

4 kommentarer:

  1. Bra sagt, kan inte annat än hålla med. Rollspel exponeras sällan för andra än redan invigda och även om rekrytering på gräsrotsnivå är viktig för att nya rollspelare ska nå hobbyn, kan man knappast kräva att rollspelare ska göra sådant. Organisation av just detta finns i form av Sverok, men hur effektiv det är "i slutet av dagen" kan jag inte svara på. Den förening jag och min första spelgrupp skapade, gav väl åtminstone 3 gånger så många rollspelare tillbaka till hobbyn, men då sökte vi aktivt efter spelare och tog initiativ till att exponera hobbyn. Det gör nog inte mer än en bråkdel av föreningarna inom Sverok, IMHO.

    Den idé du presenterar ger nya personer utan någon som helst kunskap eller kännedom om rollspel, kontakt med hobbyn genom sitt litteraturintresse. Och med tanke på hur många kopplingar dessa två sysselsättningar delar, tror jag att det går att fiska fram nya förmågor därifrån.

    Frågan är om det är vettigast att lägga in hela (små) spel i slutet av boken eller om man ska göra reklam för förlagets andra (rollspels)produkter? Det kan finnas en liten risk att personer utan någon förkunskap om rollspel kan får det svårt att förstå hur det går till genom endast en kort text. För många sidor bör väl inte gå åt till spelet, jämfört med bokens tjocklek? Läsare får inte stötas bort från att köpa boken för att det skönlitterära innehållet är för litet eller för att priset stiger då sidantalet ökats.

    SvaraRadera
  2. Håller helt med om sid antal. Men går kostnaden upp så mycket på 50 till 100 sidor? Haragada är ju 97 sidor där mycket är SLP. Berättelser från Staden bara 20 sidor om man tar bort exemepl.

    Att knyta det till färdiga rollspel är en idé som också bör finnas, men det ska ju handla om något läsaren redan har relation till, dvs boken de läst och den värld det utspelar sig i.

    SvaraRadera
  3. ...eller så kan man twittra "in character" som en fiktiv person ur en kommande roman och hoppas att andra hakar på. Lite "rollspel light" i praktiken som även ej spelvana kan hoppa på.

    Hoppas jag i alla fall.

    SvaraRadera
  4. Absolut en väg att gå! Jag hänger på. Tog oskulden som gäst-twitter nu så ser vi om nån annan hakar på.

    SvaraRadera