onsdag 4 februari 2009

Lubau från rymden

Jag tänkte lägga upp en försmak på hur Lubau ter sig från rymden, vid inflygning till planeten. Taget ur stämningstexten till en scen i den första delen av scenariosviten.

Ni närmar er Lubau i skydd av planeten själv. Planeten formligen drunknar i Kuas skinande skarpa aura och ert skepp aktiverar automatiskt kommandobryggans ljusfilter för att dämpa det värsta av solens strålglans. Efter att ha fått inflygningskoordinater till Kadcidil, den enda rymdstationen vid planeten, sjunker ni sakta ner mot Lubaus övre atmosfär och kan se den svarta cylindern som är stationen omsvept av norrsken i grönt, violett och stålblått. Ni passerar ner genom norrskenet slöjor, som försvinner när er gravitronprojektor stör de fragila elektronerna och hinner precis se Kuas glödgade anlete stiga upp ovanför Lubau innan ni åter passerar in i Lubaus natt. Solen är gigantisk på det här avståndet, nästintill lika bred som planeten och man kan verkligen förstå att Lubau är systemets hetaste planet.

3 kommentarer:

  1. Bra beskrivning. Jag kan inte komma på att jag läst någon om återinträde i atmosfären tidigare. Får lite vibbar från den sista delen i 2001: ASO-filmen, där avancerade fysikaliska fenomen får samverka och visualiserar sig i hänförande ljusshower kring skrovet. Tänker du dig att det är skakigt, eller uppväger en fullgod gravitongenerator det?

    SvaraRadera
  2. Jag funderar. Menar du slutscenerna i 2001, den surrealistiska flygningen över, det jag senare kom att tolka som, övre atmosfärlagren på Jupiter? En fri tolkning får man medge. Annars måste jag nog ta och friska upp mitt minne av den filmen igen.

    Min tanke är att resan ner genom atmosfären kommer att vara skakig. I teorin skulle en gravgenerator kunna kompensera det, men hur kul är det? I nästa post, som kommer upp strax efter det här inlägget, lägger jag upp stämningstexten för inflygningen mot Mahanji-oasen, där äventyrslandskapet är beläget.

    SvaraRadera
  3. Har funderat lite mer på det där om turbulens. Som jag har fattat gravitrongeneratorer och tröghetsdämpare i Coriolis universum, så dämpar de sagda fenomen. Så teoretiskt så skulle en tröghetsdämpare kunna kompensera för skakningar på kommandobryggan, men det visuella som man ser utifrån kommer ge en optisk illusion av turbulens ändå, även om man inte känner det i skakningar. Känslan kan bli den samma.

    SvaraRadera